Väl ute i Kärringsundsbyn for vi till en av de större uthyrningsstugorna. Vågade dock inte köra ända fram eftersom jag nästan fastnade i den milda snön förra gången jag tomtade dit. Nåja, det var bara att parkera och gå. Inte så långt förståss ...

Tultande småttingar på rövartåg till storstugan.

   Här ryms det 2 stora familjer minsann. På nedre våningen möts man av ett stort fyrkantigt bord, öppen spis, vardagsrum, kök och en enorm bastu, toalett & dusch. Stugan är nyligen renoverad invändigt i ljusa färger med ett vackert golv. På övre våningen hittar vi ett stort rum med massor flertalet sovplatser & även här en toalett. Lajbans ställe att hyra såväl vinter som sommar.

Barnen lekte ute en stund efter att vi blivit bjudna på en mumsig lunch   

Jag är faktiskt lite orolig att vi måste ta Ludde till akuten. Hans arm bara hänger och jag undrar om den farit ur led. Avvaktar dock en stund, han ligger och sover för tillfället såå. .  . som sagt vi "siiir".  

Här har vi Kathrin som nu varit söderut och solat som bara den. Vi for självklart och hälsade på herrskapet och snokade lite på nybygget. Väldans fint blir det bara det blir färdigt.

Här har vi en bild på utsidan av huset. Ljust och fin utsikt mot vattnet. Vi kanske kan ta hemma hos bilder nästa gång när allt är klart.

Jag och barnen stack till Kärringsund, Eckerö idag för att umgås med Lillflingans alla gudföräldrar. På vägen dit irrade jag in till Hugos matvaruhandel och tjeeena mittbena vilket ställe. Här har gänget fatta vidden av service på hög nivå, till vettiga priser med ett varmt leende, glatt hejande och sist men inte minst ett trevligt sätt att avsluta besöket med en önskan om en fortsatt trevlig helg.

Förstår Ni hur ett trevligt bemötande kommer att göra att denna lilla lantbutik nu har vunnit Trollmors hjärta så att jag i fortsättningen kommer att be alla som har möjlighet att handla där. Billigare än i stan dessutom. Heja Hugos.

Tidig morgon idag eftersom Storflingan skulle på skidsemester med Farfar och Lillemor. Härligt, det var nämligen hennes julklapp. ´Detta är väl ett ljuvligt sätt att få umgås med barnbarnen. Inte alla dock som orkar skida slalom men Faffa Runar är ju en krutgubbe så, det går nog så bra så. Ja, ja.. Lillemor också förståss men skulle då snarare kalla henne för krutgumman.   

Det här är närmaste jag kan åstadkomma för att få en bild på Storflingan. Har ni förstoringsglas så kanske ni ser damen i den dammiga spegeln som barnen fixat i träslöjden. 

Väl uppväckt med tuppen var det bara att börja rensa i röran. Just det, äntligen fick jag 3 sopsäckar med kläder bortförda till Emmaus,  och flertalet sopsäckar till Bettans bord för att säljas. Ibland har jag sålt massor, ibland inte. Beror helt på vad man äger för skräp antagligen.

Så har jag lekt naturfotograf. Istappar, väldigt vackra men i det här fallet livsfarliga. Just det, utanför dörren våran möts man av denna istapps parad. Var lugna, jag har ordnat upp isen med sopkvasten. Reder sig inte kvinnan, så reder sig ingen eller hur?   

Om sanningen skall fram var jag väl mest rädd att barnen skulle få en av dessa sylvassa tappar i huvudet. Kanske tom att Sotaren skulle ligga däckad på stentrappan utanför och det skulle vara mitt fel. Ja, listan är lång på gubbar som springer till denna koja eftersom jag just nu har mani fixa kojan ordentligt, en gång för alla.

Det märkliga är att inte ens Sotaren förstod sig på vårat värmesystem. Han hade aldrig i himmelen sett något liknande. Tack så in i bomben. Vem skall nu hjälpa oss med detta, inser ju faktiskt att om inte sotaren ens sett detta värmesystem så har ingen. Just, just... hittade dock pappren från när detta system sattes i bruk. .. ca sådär på 50 talet. Troligtvis ett kanonsystem för vi har varit rätt nöjda med våra varma golv, men skojigt skulle vara om vi hade en aning om vem som kan renovera systemet om det pajar. Nämligen, ingen för tillfället och snart har jag nog haft hit Ålands alla vvs gubbar. 

Här kommer en annan liten bild.. dock inte på värmesystemet

.. och killarna som var irriterade när de blev utkörda..

.. vilden har även ritat lite granna.. han bara älskar att rita. Överallt. På soffan, väggen, dörren, trappan och helst inte på papper som vanliga busungar. Nix, sådan gosse har vi minsann.

Medlaren har legat och tittat på sin favvo favvo film Star Wars... gärna frukost-, lunch-, middag- och kvälls aktivitet om inte mamma stoppade det hela.

Lillflingan har tömt sopisen, ätit skit från en använd blöja, dragit  ut kläder från sin garderob .. självklart för att testas och sist men inte minst har damen checkat att husets hjälmar är dugliga.

Tjejtjusaren har sprungit runt i bara kallingar idag och spelat hela dagen. Kunde inte riktigt tvinga ut herremannen som varit ute morgon, middag, kväll i skidbacken de senaste 5 dagarna.

Denna bok införskaffades idag. Troligtvis någon mening med det också även fast jag själv tycker att jag tar livet ganska lätt. Har däremot svårt att förstå varför allting måste vara så perfekt. Vem är det som satt alla funderingar i huvudet på oss. Vem skall vi vara perfekta för? Tydligen är jag trög, men som vanligt ramlar nyfikenheten över mig igen.

Jag vill också lägga mig ner och gråta när köket ser ut som en bomb.

Jag ljuger.

Jag vill också spika fast toalett dörren, när Lillflingan tvättat toalettstolen för 100:de gången. 

Jag ljuger.

Jag vill riva av mig håret när strumporna skall paras.

Jag ljuger, nästan.

Strunt samma, boken handlar om att perfektionismen sätter mycket krokben för ens hälsa och välbefinnnande. Även för de anhörigas liv på grund av att perfektionisten alltid vill att man skall göra saker på dennes sätt.

Så, få se om jag hinner plöja igenom boken och lära mig någonting nytt igen. Om inte annat, att bli perfekt.

Allting hänger på ett hårstrå, man kan även kalla det tur. Det är vad jag haft idag. Änglar kring huvudet. Låtom oss berätta om 2 av våra kaotiska dagar.

Det hela började igår. Småtrollen kastades ut tidigt på morgonen för att springa av sig och arbeta lite med snöskottning... trodde jag i allafall.. det visade sig att de "sprang av sig" i bilen i stället. Vilka rackarungar va? Ljuset hade naturligtvis blivit påslaget och när gänget skulle vidare på äventyr till Mariebad så var bilen urladden. Stendöd. *morr*

Taxi införskaffades som inte tog bankkort. Herregud, taxichaffisen hade glömt kortdragaren hemma och jag har aldrig kontanter på mig. Nåja, lovade hederligt fara till taxistationen och betala eländet så fort simmandet var över. Service, eller hur?  

Mariebad terroriserades av Eric, Ludde, Gustav, Lena och jag själv. En syn för Gudarna skall ni veta när basängens vatten tömdes av en viss fru Walléns akutbomb räddning. Ja, ni förstod rätt.. Ludwig 2 år hoppade självklart bomben före mig i den djupa basängen utan flytkorkar.

.. med håret spretandes åt alla håll (borsten blev hemma) så fick vi lyckligtvis lifta med Monica till Mommi. Mommi hade tagit hand om Lillflingan medan vi andra plaskade vilt och sen bar det av på barnvagnsdäcksinköp. Fy in i skoten vad dyrt det kalaset var. 72 EUR för 4 däck. Usch!

Glen den snälla filuren hjälpte oss att sprakandes få igång bilskrället. Tackar för hjälpen. Laddade batterierna genom att ta oss till Kärringsund och mysa i en härlig stuga. Finfina stugor de där. Stora, mysiga med öppen spis och allt. Synd att jag inte hade kameran med mig för annars hade ni fått se hela härligheten. Tala om lugn och ro med gott sällskap.

Lite glass och genomgång av livets alla skeden tog vi oss backandes halvägs till stan. Fastnade välan en gång, men som ni märker så har jag även denna gång haft tur och sitter fint hemma vid datorn. Ungarna sov förståss hela vägen hem och var härligt pigga fram till midnatt. Vi tänkte då förståss ringa till herr Eric som har sin födelsedag idag. Hurra, hurra, hurra till denna stora 6 åring.

I morse väcktes jag inte av väckarklockan. Den hade pajat, men Lillflingan skötte väckningen exemplariskt sååå tack och lov fixades samtliga i ordning. Hade nämligen lovat småkillarna att få fara och åka lite båt samt möta upp Tjejtjusaren och pappa från skidsemestern.

Lillflingan fördes åter igen till Mommi, med en halvtrasig vagn... eller njää, men de nyinköpta däcken gick inte att få på. Åtminstonde inte 2 st och dessutom upptäckte Mommi att de inte heller gick eftersom vi då inte hade någon broms på kärran. Nåja, leverans Lillflinga lyckades fint men för att inte förvånas upptäcktes  att det var krut tort i tanken. Ni som känner mig vet, jag hör ju inte till den perfekta varan som alltid är i tid. Nix, inte heller denna gång (förvånade?). Station one var dock ett måste för att klara en bilfärd till Norrtälje.

Härligt i tid till Viking båten noteras att kreditkortet är spårlöst veck. J*vlar. Nu om någonsin börjar jag tappa tålamodet. På allt och alla men insåg hastigt att Storflingan måste involveras i letandet. Glatt (nja) men gulligt nog hjälpte hon till med letandet av kortet. Hittades dock inte men fick för mig att kasta ner internet koderna i väskan och dra till färjan. Väl framme höttade däcksaren åt mig eftersom jag var sist. Typiskt. Skäms, lite... och tackar "lyckoturen" igen.

Ringde gubben för att föra över pengar till ett annat konto men även denna gång utan att lyckas. Han hade nämligen glömt bort numret till sitt konto. Hur kan man bara göra det? Gubbar. Så, hastigt fick man ta ett samtal till kundrådgivaren på banken för att få pengarna slussade till det andra kontot. Det kallar vi åter igen service, eller hur?   

Utan kreditkort på väg till Norrtälje för att mathandla med Skogstrollet som back up. Han var bara liiite sen, så fick handla med de härliga små trollen som hjälpredor. Lovar, samtliga inne på Flygfyren vet att vi varit där. Medlaren fick köra en fullproppad kärra och jag den andra. Gubben dyker upp som gubben i lådan i sista stund och när vi äntligen skall betala kalaset, åker vi på en koll. Scanning kontroll där dom tydligen tar stickprov på folk som scannar själv. Självklart att vi skulle hamna på det här när vi hade miljoner med matvaror, ont om tid för att hinna med båten, och 3 hungriga småtroll som började pipa. Jag bara älskar livet gott folk, bara älskar livet.

Biter ihop och räknar med att få sitta ugglandes i Norrtälje till kl 19. Personalen hjälper självklart till och med raketfart hade vi styrt upp inhandlandet, betalat eländet och packat in allt i bilen. Skogstrollet for som ett sketet streck ner till färjan för att stoppa båtskrället så att vi (jag och barnen) skulle hinna med. Jag kör naturligtvis liiite mesigare men men.. tack gubbar, ni väntade på mig .. sist igen, till samma färja, med samma bil, med samma gubbar... det kallar vi då för åter igen för bra service , eller hur?  

Märkligt, vi har hackat tänder här. Hela gänget, förfärligt kallt kan jag berätta. Det tyckte även min kära syster dök in som tomtemor med massor med paket. Underbart fina lakan till barnen och ett ljuvligt fikasällskap fick Trollmor.

Nåja, insåg hastigt att jag i mitt nästa liv borde bli VVS-are. Fasligt bra betalt. Lovar, är det någons kassa som skall rånas så är det ju inte Postens i allafall. Det sa bara Simsalabim och grejen var fixad. Nästan. Tror han åtminstonde och jag får väl hoppas. Annars har vi en saftig räkning  på intågande. Inkörning 100 EUR, hemkörning 100 EUR, felsökning 100 EUR and so on. De hittar på allt möjligt. Undrar vad folk säger om jag börjar med det där själv på jobbet.

Folk gnäller i massor över att det är snö ute. Va fanders, sådan här vinter har vi ju inte haft på massor, massor med år. Det är väl härligt med lite snö. Sportlov och allt. Ger snön, kylan och vintern lite mer tid. Sisådär till sista mars för sedan vill jag se vårblommorna blomma i april.

Vi saknar dock Kati för huset ser redan ut som en bomb...

Katti, mamma ger mig bara choklad och sådant trams.. ja, jag får tom äta upp Pippi dockan.

Mamma säger att vi får vänta snällt, men hur länge skall det t   a?