Sitter hemma och ugglar med en krasslig familj. Lite tidningssugen förståss..

.. De här skulle jag vilja testa. Lite psykologi och andlighet (he,he) Det är grejer det. Den här sista skall jag nog inte ge mig in på... scrapbooking .. det skulle bli ett evigt klisterkaos så överlåter detta till min väninna Anu.

och, nu hittade jag en åt grannfrun... Odlarglädje.. härligt!

Alla de här finfina tidningarna kan köpas billigt på tidningsbutiken.se

Heja Lampi, den mannen är också på barnens sida gällande Nyängens dagis. Gillar herremannens lite provokativa sätt att skriva. Fint. Läs själv.

En kanon point är väl att ingen förälder förväntar sig ett slott och förståss får det vara lite drag på dagis... bara det inte ligger under formeln iskallt utan härligt bra barnadrag, livfulltdrag, spänningsljust drag och so on...

Gubben min går runt som en riktig fyllbult. Han har nämligen en kraftig öroninfektion och samtidigt tappat lite kristaller på fel vilket resulterar i en yrsel som heter duga. Han påstår att det känns som om han svajar. (stackare vad obehagligt.)

Så har vi Lillflingan krasslig också. Hon håller på och får tänder, raketbajsar och försöker trotta in hela handen i gapet. Snoren rinner som flodvågor från den lilla snoken, och tandköttet verkar klia något förfärligt.

Tjejtjusaren letar artiklar som han skall presentera i skolan. Tjusigt värre, han tänker berätta om att det är någon på lilla Åland som lyckats missa bilskatten. Det är väl en riktig nyhet det.   

Medlaren leker med sin polare Neo och Storflingan pluggar förmodligen finska.   .. ja vad gör mamma då. Ja, som vanligt leker hon besserwisse på bloggen och måste bädda alla sängar. Det tillhör icke trollmors favvo sysselsättningar, sängbäddningen förståss.

Alltså, tydligen är jag lastgammal men det här tycker jag är lite häftigt. Man kan alltså köpa godis på nätet på Candy of Sweden.

Mums, jag vill ha en skopa ...

 

 

Mariehamns gymnastikförening hade avslutning och barnen var enormt duktiga i sina uppträdanden. Jag fick lite ensam tid med Medlaren även fast han inte alls tyckte att vi hade någon ensam tid. Det var ju massor med andra människor på plats. Där ser man, hur vi kvinnor och småkillar tycker olika.

Nåja, Gustav skulle uppträda men förklarade nog rätt fort att det tänkte han minsann inte göra ... så vi kikade på de andra i stället. Bra gick ju det. Han var däremot fast besluten över att han skulle börja på trampolin nästa år och sluta med fotbollen. ... det är ju så jobbigt på fotbollen för man måste ju dribbla. Ja, det har vi hört förr.

Igår fick jag höra en liten öde historia som faktiskt är sann.

En medelålders kvinna med höns på gården har ett dilemma... kråkorna äter upp alla hönsens ägg. De luringarna tar sig in i den lilla privata hönsgården och snor. Tarvligt men sant. Kvinnan som på ett eller annat sätt får reda på att den enda lösningen på tjuveriet är att hon får tag på en död kråka och hänger den upp och ner i hönsgården.

Svärsonen involveras men är inte riktigt pigg på idén eftersom grejen " att skjuta en kråka" minsann inte ger någon macho stämpel. Såå, kråkorna får leva och själv vill hon inte skjuta några fåglar. Problemet kvarstår, äggen försvinner eller snarare hackas sönder av den elaka svarta kråkan.

Väl ute med dottern på en bilfärd upptäcker de båda till sin förtjusning en död fågel på vägen och tvärniten luktar förmodligen fortfarande. Ut kastar sig både dotter och mor för att ta hand om kråkeländet... så, tala om ödet... och ni kanske förstår var kråkan befinner sig nu. Det låter jag vara osagt. Inga kråkor syns i hönsgården i allafall.

Den här disktrasan är för ljuvlig... finns att köpa på Happystore.

eller varför inte den här...

Änglarna, ja.. jag förstår att ni väntar med spänning vad jag nu skall dra för visor. Arbetspolarna drog sig dubbelvikta när de fick höra vad jag nu sysslar med.

Jag har en situation... äpplet som skall ligga på brevet med mina önskningar till änglarna.... försvinner spårlöst med jämna mellanrum.

Lite småirriterad över detta eftersom familjen fått tydliga instruktioner om äppelfunderingen...så härjandes frågar jag vem som tagit våra änglarnas frukt och Medlaren hade som vanligt ett ljuvligt svar.....

- Ja, jag tror att det är änglarna ... säger han med stora ivriga ögon och ett blendvitt leende.

Den lilla tjuven kommer tultandes rätt hastigt.. det var ju bara Lillflingan som mumsade lyckligt på änglarnas frukt. Håller mig till tankesättet.. den som ger, han får... så änglarna kan väl också dela med sig lite... eller hur?