Jag har klarat den här vintern. Nästan. En sjuk man i 6 veckor är ingenting att leka med, ett stycke troll med vattkoppor i miljarder är lite bättre, minusgrader på 22,5 är helvetiskt kallt och all evinnerlig snö är ett utomordentligt äventyr. Men måste se ut som en riktig stackare för min värld är full av godhjärtade människor. Åland, eller världen vad vet jag?

I butiken hjälper mig folk att packa mina varor i påsar, nästa okända människa hjälper mig att bära ut matvarorna till bilen, barnen hjälper mig bära in kassarna och gubben hjälper mig äta upp varorna. Jag har det för bra.

När värsta snöoväder yrt fast min infart till huset och gubben ligger däckad, hjälper min föredetta gymnastiklärare mig att skotta eländet. Barnen, eller ja.. grabbarna får också dra på sig ett par kalsonger i raketfart för att hjälpa denna snöskottarmora. Granntanten på 90 år skakar på huvudet och skickar ut sin hjälpsamma son för att skotta snö på vår uppfart och sanda eländet när bilen åker kana på vår härliga backe.

Världen är alltså full av hjälpsamma människor. Tänk att man förundras över att folk är hjälpsamma. Konstigt, eller hur?

Den här grabben vill bara lyssna på hårdrock, klippa bort allt hår och leva på bananyoughurt. Hur skall detta sluta?

Barn är väl för härliga... På kort tid har det ringt en hel del barn hit. En del tycker att det tar för lång tid för barnen att dyka upp hemma så de ringer en så där 20 ggr per dag för att fråga om barnen kommit hem från dagis. Jag bryr mig faktiskt inte, det är väl rätt rart att man vill leka. Nåja, men en dag ringde en liten herremann och sade:

- Du, aaatt Lotta... du, förlåt att jag ringt dig 20 ggr per dag.

Det var väl en go liten herreman.   

... och idag ringde en annan härlig gosse...

- Hej, du Lotta .. har ni kalas idag. (gustav fyller nämligen år)

- Nej, vi har inget kalas idag, men vi skall ju självklart ha barnklas

- Jaha, men, hörrö... tänker du bjuda via posten eller via internet frågar den 6 åriga herremannen.

- Nja, det vet jag inte ännu svarar jag fundersamt.

- Jaha, men när tänker du ha barnklaset undrar den 6 åringe kompisen

- det vet jag inte ännu.. vi funderar på bowlingkalas och då blir du självklart bjuden.

- Okej, ja men hej då svarar grabben

Gulle vännen ville inte missa kalaset.   

Jaha, nu drar livet vidare till nästa utmaning. Kurs i ayurveda, indisk medicinsk visdom. Det skall bli jätte spännande med en helg i stockholm och få lära sig något nytt. Här kan ni läsa mera om härligheten om det intresserar även er.

Fick även en bok av min mamma idag om detta:

Idag fyller vårt lilla hjärtetroll 7 år. Helt otroligt vad tiden går.

... 7 åringarna pendlar ju en hel del och frågor om livet poppar opp med jämna mellanrum. Den senaste och ljuvligaste frågan var:

- Mamma, varför blir vissa ledsna när killen gör slut. De skall ju vara glada, de har ju just blivit av med dom.

Tobias en ung kille från Åland pendlar mellan skolan i Helsingfors och mamma/pappa på Åland. Här har han skrivit ihop en sång och spelat in en video. Duktiga killar :)