Här bor vi på en ö. Ibland väldigt öde, men sommartid gott folk. Då händer det all världens aktiviteter i vattnets tecken. Detta år är det Medlarens tur att få sig simlektioner på Nabben. Folkhälsan på Åland står för skolningen och lätt som en plätt att boka in barnen till simskolan via deras fantastiska bokningsprogram.

Drogsituationen har ökat med raketfart i den åländska samhället. Tragiskt och fasligt oroväckande. Vem är inte rädd att ens barn skall hamna i det gräsliga träsket. Hur skall vi som föräldrar, syskon, granne och medmänniskor få bort dessa beroendeframkallande medel från samhället och hur kan vi ändra barnens inställning till droger.

När vi var smålöss bombaderades vi med information om hur farligt det är med droger. Drogfria fd knarkare var och berättade staplandes om sitt elände, om sin livssituation. Idag anses att dessa människor gör mer skada med att visa sig i skolvärlden. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro. Är inte tillräckligt erfaren inom området för att ta ställning.

Har missbrukarna själv svaret? Vad är det som gör att dessa barn väljer droger?

Släktingarnas oro, fruktan, skam och hjälplöshet får hela familjen att må dåligt. Är det bra att ta spontana tester i skolan? Skall vi låta barnen strila i en burk under uppsikt av en hälsovårdare.  Kan jag som förälder påverka inställningen till droger? Ja, men fy. Tänk om vi hade svaret. Då skulle det inte se ut så här nu i samhället.

Låt oss alla stå upp och kämpa mot drogerna. Jag tänker fara och lyssna på Föreningen Fri från Narkotika samt de inbjudna experter inom området och uppmanar verkligen alla att fara. (länken hämtad från facebook)

Föreningen Fri från Narkotika har Info den 3 juni kl 18:00 på Lagtinget.

Enjoparty igår och kors i himmelen vilken chokladkladdkaka. Läkaryrket kan utan tvivel bytas ut mot bagaryrket om så skulle önskas. Enjoprodukterna lika bra som alltid och gärna hade jag köpt hem hela städskåpet med dessa om bankkontot hade tillåtit förståss. Huset var modernt, personligt och stilrent. Barnen söta som bara den och lilltjejen hade ärvt mammas gåva med att visa oss runt i huset. . . och grabben körde förståss lite bus med slemmiga maskar när vi alla kom intågande.

Mommi var hemma med småtrollen så det var bara att fara hem och ta hand om nattningen.

Nu en ny dag, nya möjligheter och trilskas med strejker och glada människor.

Jag är spruträdd. Föder barn utan bedövning för att slippa sprutor och nu skall jag tvinga mina stackars små troll att lida i sprutornas värld. Varför? Spartider, kallas eländet. Säkert du kommer ihåg att släpa väskan med olika medikament om barnen skadats på något sätt. Jag är överlycklig om jag tar mig fram till akutavdelningen utan att personalen får för sig att jag själv är skadad. Ja, ja halvhysterisk.. jag bjuder på det. . . men lite bedövningssalva kanske vi sparar in på kostnaderna. Speciellt eftersom lekterapin behöver anställa några personer till för behandla hysteriska småtroll som pinats med förfärliga sprutor. (okej, lättar säkert på trycket, misstänker att Rädda barnen står för denna fantastiska tjänst)

Så kommer vi till nästa sparåtgärd. Vill inte tro det är sant. Funderingar om att lägga ner bb-avdelningen eftersom det inte föds tillräckligt med barn på Åland. Har vi ålänningar för mycket att göra, eftersom inte barn produceras i takt med ÅHS ledningens önskan? Har gänget missat att vi:

1. Bor på en ö.

2. Är väderberoende (helikoptern kan inte alltid landa/hämta människor från ön)

3. ..kvinnor kan kläcka ut barn på 3 timmar, bevis finns.

Funderingar att spara in på att stänga barnavdelningen då. Beläggningen är för liten. Kära läkare, lägg in varje barn som visar sin nos vid era väggar. Kan man i såfall slå ihop bb och barnavdelningen? Arbetar du på sjukhuset så tycker du förmodligen att jag är en besserwisse. Typ. Alla barn mår självklart bäst att vårdas hemma, men det betyder inte att personalen virkar hela dagarna. Det finns en hel hög med polikliniska arbetsuppgifter som inte syns i statistiken.

För att vårda ett barn behövs en magisk intuitionsförmåga samt blodprover utan smärtplåster förståss. Minns även när Lillflingan föddes med ett litet pytte hjärtfel och bevakning endast på henne krävdes ett stycke härlig sjuksköterska. Detta dygnet runt.

Nää, jag gillar inte de här märkliga sparåtgärderna även fast jag förstår att vi behöver spara. Går det att centralisera någonting är väl frågan eftersom ingen vill spara in på vården på sina barn samt oron för en nybliven mamma.   

Vi har totalkaos i kojan. Barnflickan från Estland har farit hem efter att ha fått tragiska besked. Vår förra barnflicka Aino har varit gullig och tagit en raket båt från Åbo för att hjälpa till på sin enda semestervecka. Sedan kommer svärmor för att ta hand om våra småtroll.

Ikväll skall Fottisfantasten iväg på äventyr med båt. De har klassträff  från skolan och skall besöka Kobba klintar. Hoppas vädret håller i sig. Med sig får herremannen sin far. Här hemma och uggla blir inte Trollmamman i allafalll. Nix, hon den tanten skall lära sig och städa med Enjos kvalitetsprodukter. De är faktiskt bra, förväntar mig bara att min manliga kollega på jobbet har bakat nu så att vi tjejer får något mumsigt att smaska på. *slörp*

Vilden ja, han kan numera inte kallas för vilden. Bustrollet är väl ett härligare namn och passar denna långhåriga kille. Tror att det börjar bli dags för en klippning. Frågan är bara hur vi skall lyckas övertala herremannen till detta. Bustrollet väntar med spänning på att fammo skall komma och förväntar sig att hon skall komma med paket. Baja ett paket sa han. :)

Lillflingan har fullt upp. Älskar att vara ute och härja. Har en enorm utstrålning, som sin gudmor och mamma :) förståss. Ja och så håller hon mamma sysselsatt med att kontrollera morsans löpartalanger. Jag tänkte om ni undrar varför jag springer fram och tillbaka på trotoarerna i stan.

Medlaren leker från morgon till kväll med Eric och Hugo. Lite granna har han varit med Neo från parken också. Barnen har så himla kul ute på gården, sparkar boll, hoppar och underbart att se glädjen i barnens lek.

Storflingan håller sig upptagen med resten av världen. Följer mammas fotspår  och pluggar, skriver uppsatser mitt i nätterna och får inlämnat sina skoluppgifter i sista stund. Jobbar bäst under press alltså. Vem gör inte det? :)

Önskar er alla en glad och härlig vårdag.

Hemma igen. Haft 2 fantastiska coachdagar i Stockholm. Härligt var även att jag hade Storflingan med mig. Ljuvligt att få umgås lite ensam med henne även fast vi inte hann göra så mycket. Pizza hut och en biofilm blev det på kvällen. Remember Me hette filmen. Grät som ett bar och hela ansiktet var uppsvällt som en gris efter föreställningen. Kanon film tyckte både jag och Frida.

Storflingan hann dock kika igenom rätt många filmer medan hon väntade på att jag skulle ta mig från kursen. Annars travade hon på, in och ut i butiker och fick sig lite egentid. Jag tror att det var nyttigt för henne.

Jag lärde mig massor. Nu beredd att testa på min testpatrull. Härligt. Jag skall börja göra detta med ordning.

Ha en glad och ljuvlid dag.

Kram

Vi skall ha släktträff i den Wallénska släkten och det roliga är att det har hittats en herreman med namnet:

Gustaf Wallén, stadstjenare, 1793-1849

Min lilla Gustav Wallén har alltså en herreman i släkten med samma namn. Gustaf blev stadstjenare.. få se vad våran Medlare blir :) . Lite skoj med släktutredningar minsann.

Tyvärr har jag och min familj varken rånat en bank eller bokat biljetter till släktens fest. Denna gång får vi endast närvara med våra tankar. Storflingan kommer att bli sur men vad gör man? Släkteriet får komma till Åland nästa år.. eller vems tur det nu är.  

En bild säger mer än tusen ord. Det är sant, men jag tror också på skriftens verkan.

Jag har nu fått för mig att börja skriva en liten rad till varje barn (även gubben), varje dag. Så här gjorde jag sist.. som rubrik :

Livet behöver inte vara perfekt, för att vara underbart.

Det stämmer väl om något? Livet är ju aldrig perfekt, huvudsaken är att vi skrattar massor och vågar bjuda på oss själva. Vad gör det om folk skrattar?

Sedan efter rubriken skriver man olika saker åt varje barn. Bara fina omtänksamma ord som lyfter barnet. Det tycker jag är superfint.