Mes, eller förståndig ... det är frågan! Vi velade in i sista stund om vi skulle ta det här eländiga vacinet eller inte... men nu är det taget. Stackars Annica som fick stå ut med en megastressad mamma och två envisa killar som inte alls hade lust att ta sprutan.

Tjejtjusaren hade gett sig på att inte ta sprutan och självklart deklarerades detta högt för sina övriga syskon. Vi hade nämligen kommit överrens om att han inte behövde ta det då men självklart hade det underlättat. Nåja, lillflingan klarade det galant, vilden var lite lurigare, men lurigast var medlaren. Han var icke sa Nicke på hugget med några fåniga sprutor.

Mutor ... Självklart, och jag kan berätta att vi inte var de enda som hade lyckats med mutor... de flesta barnen skulle få ngt efter det här tarvliga behandlandet. Tror faktiskt att jag får skylla mig själv, är nämligen megaspruträdd själv.

Sjukhusets café fick massor med extra kunder... som ville ha bakelser. Vi tillhörde patrasket som satt där och smaskade godsaker.

Lillflingan var den enda som haft feber, snornäsa och pirrig. Ludwig intresserar sig mest av att flingan har ett plåster, Medlaren har klarat sig utan större värk.

Nu bär det av till Eckerö på kaffebesök till familjen Elimä.