Helt otroligt vad tiden går. Idag är det ett år sedan man pinades i ett par timmar för att få ut denna söta prinsessa. Nåja, idag påstår hon att hon kan äta själv.. och dåå kan det se ut så här!

Självklart sjöng vi en vacker sång för födelsedagsbarnet och gav ett paket. En finfin docka som kan säga mamma och pappa. Hon tyckte inte alls det var något speciellt att få de där, även fast mamma och pappa var mäkta imponerade. Ja, och vilden förståss... hade fullt upp med att ta hand om babyn som bara gråter. Storflingan ville inte vara med på bild, det är sällan numera man får henne att ställa upp på bloggbilder. Så är det, och så får det vara då tills hon väljer annat.

Igår var jag med mommi till Norrtälje på storhandling igen. Mat, mat så inget speciellt roligt inköp fanns i vår fullpackade bil. Glad är jag för det. Storflingan var också med, men hon hade däremot varit på riktig shopping med sin bästis och de hade haft en riktigt trevlig dag. Bra, det är hon värd min storflinga!

Vi har dock bara varit lugna och fina här hemma och försökt reda upp lite. Vi fick av mommi en ny damsugare igår, ja.. igentligen var det våran julklapp men tyckte att vi behövde en ordentlig direkt. Underbart!.. Ni kan väl ana hur mycket vi damsuger med 5 barn och 2 vuxna, plus alla vänner och andra filurer som traskar här. Jag gillar att ha folk omkring mig så.. det är rätt skoj.

Ikväll har vi faktiskt bara tagit det lugnt. Pärlas födelsedag kommer att firas någon annan dag eftersom Skogstrollet fortfarande ser ut som en pannkaka. Stackaren, även en stor man kan bli färdig av sprutan. Nåja, han mår väl lite bättre i allafall... tack och lov så ställde Monica och Mathilda upp och passade Lillflingan igår för det skulle aldrig ha blivit till något annars. Ja, Nicke låg stenad i sängen och vi var i Sverige. Tusen, tusen tack till mina härliga grannar.