Lucia i skolan idag. Dit skulle mammslan hastigt för att se på Storflingan som var med i det årliga tåget. Ja, man skall väl vara lite pinsam, tror nog att det uppskattas att man visar sitt tryne på skolan även fast barnen ibland tycker det är galet. Vem vill missa luciatåget, vacker musik och sång och lite julstämning? Inte jag inte, så mig får nog småtrollen stå ut med ett tag till.

Idag har jag även fått mig en tankeställare...  tillbaka till medmänsklighet...

Skulle fara och ta ut pengar till min barnflicka som för egna pengar varit och köpt lite mjölk och frukt. Samtidigt ser jag till min förtjusning att Choklad öppnat en liten, liten minimal, helt fantastisk bageriförsäljningsbutik vid Ålandsbankens huvudkontor. Där står ägaren till butiken, så pigg och glad på väg att stänga när jag trillar in och ger beröm åt de duktiga tjejerna för att de vågar satsa och dessutom har så fantastiskt fina bakverk. Ägarinnan tackar snällt och säger att jag dykt in som en gåva från ovan eftersom hon har bullar kvar och det kanske skulle vara ngt för mina barn. Gulligt av henne! De hade bara haft öppet där i 2 dagar så ännu hade inte hela Ålands befolkning hittat dit.  Smarriga bullar, det vill jag lova... och inte många finns det kvar   ... (eh) ungarna har inte fått en ännu.. Önskar Choklad bageriet och butiken all lycka och framgång och vet att de kommer att lyckas fantastiskt bra.

Väl hemma möter jag en herreman med glatt leende från Estland som pratar med Kati (barnflickan) våran och eftersom jag är väldigt intresserad av olika kulturer så börjar jag prata. Dels för att han är väldigt barnkär och gullig med Pärla och sedan även för att han är väldigt duktig på engelska. Det lär inte vara så vanligt att kunna engelska så bra eftersom de oftast läser tyska. Nåja, den här mannen fick sig en nybakad bulle från Choklad och en kopp härligt kaffe och sedan började han berättad om en del av sitt liv och blev väldigt tagen.

Dricksvattnet i deras hemstad är väldigt dåligt. Han tyckte att det var aldeles fantastiskt vilket gott, rent dricksvatten vi har. Är vi bortskämda eller? Rent dricksvatten har vi och ändå klagar vi på allt. Han berättade om sin älskade fru som så gärna skulle vilja flytta hit till Åland. Deras 3:dje barn är på väg men frun är svårt sjuk i ms. Jag ville lägga mig ner och storlipa och insåg åter igen att alla har vi något hemskt i våra liv. Han verkar stå med fötterna på jorden medan jag i mina tankar redan flyttat hit hela familjen och har fullt upp med att försöka finna lösningar på hennes (fruns) önskan. Det här kan jag då inte berätta åt grannfrun, för hon funkar på samma sätt. Då har vi tillsammans på en par seknder fixat lägenhet, flyttbilar, svenska kurser, jobb och skola.

Nåja, även jag har traskat igenom en hel del sura vatten, träffat på väldigt oärliga och störda människor. Ändå kräver jag av mig själv att inte dömma någon. Jag vill se gott i alla, därav kanske förklaring på varför alla virrpannor som traskar in i livet.

Det viktiga är inte alltid att ge någonting i form av pengar och fina saker. Ibland lönar det sig bara att lyssna med värme och medmänsklighet. 

Mitt favorituttryck: Den som ger, den får ....