Charmtrollet var mommi sjuk idag och valde att ha en "mommi" dag istället för dagis. Det gör barnen gott att ibland få lite egentid med mommis fulla uppmärksamhet, speciellt när vi har så många barn som måste dela på vår tid. Nåja, han tyckte att det hade varit jätte "joligt" förutom att Mommi faktiskt hade sagt... SATAN. Hoppsan, hoppsan har mommi börjat svära? Där kom minsann sanningen fram.

Korvsoppa, hör till barnens favorit käk. De fullständigt älskar att äta denna busenkla soppa. ... speciellt bra när man har lite knappt om tid. ... som idag tex eftersom vi hade föräldrarsamtal med Storflingan i skolan, uppsamling av småtroll och korvsoppa, hem och slänga in badkläderna, in på simskolan, hem och äta, plocka undan eländet och till simskolan och hämta upp simfantasten. Halvdöd är dock förnamnet. Huvudvärk, mitt mellannamn. Lycka & Harmoni är mitt efternamn. Livet går på i ett som en bekant brukar säga.

.... som lilla tokfia i Saltkråkan brukar säga.... " på vår gata här i stan, där brukar en dam sälja sina ungar för 25 öre styck. Så känns det nog ibland även fast man älskar dessa trollungar över allt på jorden. De är här för att lära oss någonting de här små.... på gott och ont kanske. 

Funderade på en grej idag. Minns ni när man gick i högstadiet så trodde man att vännerna man hade där var viktigast i livet. Man gick i bitar om mamma & pappa tvingade en att vara hemma en hel kväll....

1. man kunde missa den där ena moppekillen som en gång i månaden besökte Jomala kiosken.

Vad var det man skulle missa? Om någon hade köpt lösgodis i kiosken? .. eller vad? Okej, börjar bli stenålders. Jag minns inte vad i himmelen som var så viktigt.

Blev livet nu då så som jag hade tänkt mig. Ingen Carola blev jag, varken religiös eller sångerska (tackar gudarna). Inte har jag miljoner på kontot och ingen plockar upp min tvätt från golvet, städar vårt hus, betalar våra räkningar, kör mig hit och dit och frågan är om någon ens skulle hämta mig om jag fick för mig att drälla ute på stan hela nätterna. Inte blev jag läkare, ej heller mycket smartare men jag har trots allt en duns friska barn, ett superbra jobb som jag trivs med, har ett hus att bo i, mat på bordet och försöker mitt bästa för att få allt att klaffa.

Idag har jag kontakt ofta med 1 från hela högstadietiden. Träffar och snackar med andra. Så blev det med det. . . och det här var personer som jag trodde att jag aldrig kunde leva utan. Se där vad fel man har. Vänner kommer och går och dörrar stängs och öppnas samtidigt. Livet går vidare, nya hinder ger alltså nya möjligheter. Ibland taskigt, ibland härligt, ibland orättvist och oftast helt förvånansvärt fantastiskt.