Vi skall ha släktträff i den Wallénska släkten och det roliga är att det har hittats en herreman med namnet:

Gustaf Wallén, stadstjenare, 1793-1849

Min lilla Gustav Wallén har alltså en herreman i släkten med samma namn. Gustaf blev stadstjenare.. få se vad våran Medlare blir :) . Lite skoj med släktutredningar minsann.

Tyvärr har jag och min familj varken rånat en bank eller bokat biljetter till släktens fest. Denna gång får vi endast närvara med våra tankar. Storflingan kommer att bli sur men vad gör man? Släkteriet får komma till Åland nästa år.. eller vems tur det nu är.  

En bild säger mer än tusen ord. Det är sant, men jag tror också på skriftens verkan.

Jag har nu fått för mig att börja skriva en liten rad till varje barn (även gubben), varje dag. Så här gjorde jag sist.. som rubrik :

Livet behöver inte vara perfekt, för att vara underbart.

Det stämmer väl om något? Livet är ju aldrig perfekt, huvudsaken är att vi skrattar massor och vågar bjuda på oss själva. Vad gör det om folk skrattar?

Sedan efter rubriken skriver man olika saker åt varje barn. Bara fina omtänksamma ord som lyfter barnet. Det tycker jag är superfint.

Självklart var vi på husvisning och grillade korv till lunch hos familjen Elimä. Mysigt värre och lite smakprover på huset..

och checka matsalsbordet. Urläckert tycker jag.. de här är inget ringelrangel i allafall..

Huset är ljust och fint med massor med naturnära färger som inredning. Jag gillade den här klockan som hittades i hallen...

och förståss dom här sötisarna snavade jag över hastigt när vi tog oss in i huset.

På vägen hem hade vi ett värre elände. Sidodörren på bilen flög upp helatiden. Tur att barnen var fastspända ordentligt. Tänk om någon hade trillat ut? (darrar av rädsla)

Vi skulle föra Medlaren till pappsen men lyckades bara halvvägs pga dörrhelvetet.

Nåja, här har varit fullt hus. Storflingan hade polare över natten, igår hade Tjejtjusaren kompis sååå, det är mycket kompisar som springer in och ut nu förtiden. Härligt, spring på. Vår dörr är alltid öppen till världens alla barn. Välkomna.

Den här helgen har minsann varit hektisk. Hurra, jag gillar när det händer ngt. Insnöad i den här kojan orkar man inte med jämt.. är lite av den där rastlösare typen.

Vi har varit på dop, travat till pappsens grav, ätit smörgåstårta, träffat nya trevliga människor, fixat på gården, funderat över skattedeklarations härligheten, och sist.. men inte minst varit på Viltsafari till Käringsunds Viltsafari. Dit borde ni ta era barn på en ordentlig tur. Vi har haft äran att tjuvstarta med en privat tur bland dovhjortar, vildsvin, kronhjortar, bambi sötisar, strutsar och gud vet vad...

Så här sura såg vi inte ut när vi väl begav oss.. men kika vilken fin lakermålning som finns på safari vagnen. Passande, minst sagt.

Här väntar vi vackert på att Steve skall ta ut traktorn och safarivagnen...

Det gäller att vara koncentrerad förstår ni?   

Vilden tyckte det var väldigt spännande... bara att åka traktor med släp var helt överväldigande.   ... och så en annan glader..     

.. och vips så dök den här upp.. med en luden fin krona...

... gänget matades..           .. se här har vi en liten, liten...  

 ... mamman tvättar sin lilla baby.. sött, så sött.

Vildsvinet Elvis en riktig tjockis fick sig vackert lite mat inskyfflat i trynet och ett ägg att mumsa på förståss.

.. och checka in småttingen .. lillvildsvinet..     

och strutsarna..

och Danny boy som älskar New York.

.. vilden hade en hel del frågor kan jag berätta..

och vad härligt, Storflingan följde också med på vår utflyktsdag. Vad glad jag är.. och så tackar vi förståss för den ljuvliga dagen på viltsafarit.

Ja, är det sunt eller inte att låta småkillarna leka med vapen. Det var inte min åsikt tidigare men jag tror att småkillar har en märklig gen som får just dem att leka dessa lekar. Våra barn får inte slåss. Jag är emot våld.. men har nu fått ge mig med vattenpistoler och andra leksakspistoler. Det verkar höra till de här småkillarnas fantasivärld. Det finurliga är för oss föräldrar att lära barnen att inte börja skjuta hejvilt med riktiga pistoler. Barn har ju faktiskt lekt krig i alla århundraden.

Alla granskapets killar funderade ut hur de i skogen skulle leka. Alla åldrar dessutom.. från 3-10 år.      

Småttingarna har lekt med kaninen..

Det blev nästan strid mellan föräldrarna om barnens skott till pistolerna. Dessa är nu fint märkta med respektive barns namn.

Gustav ser inte riktigt tillfreds ut. . .

Här ser det bättre ut..

Smutisiga barn, är glada barn.     

Fanders vad svårt det är att få tag på den här lilla kaniiiiinen.