Läser mycket en blogg om en familj som mistat sin ljuvliga lilla prinsessa. Jag har gråtit åt detta barns öde, åt familjens kamp och insett att vi alla borde ta väl hand om varandra och njuta varje dag vi kan.

Varför är det så svårt att bara leva i nuet? Njuta, umgås och ta tillvara på de små finfina stunderna vi har tillsammans. Varför glömmer vi bort att säga till vårt lilla barn... Jag älskar dig. Varför glömmer vi bort att säga åt våra föräldrar att vi älskar dem? Varför glömmer vi hastigt att säga de 3 finfina orden. Varför glömmer vi bort att bara vara glada att vi har varandra. Så enkelt, .. och ack så stort.

Att mista någon som du älskar oavsett om det är ett barn, förälder eller nära anhörig är alltid väldigt tungt. När min far dog valde jag att "träffa" pappa på andra sätt än att besöka en gravgård. Jag har valt att tro på de små tecken som naturen, djuren och livet i allmänhet har gett mig. Min tro, även fast jag inte är speciellt troende är att vi alla blir änglar. Denna tro har hjäpt mig att gå vidare. Ja, att vara en ängel kan vara något väldigt vackert även fast man aldrig, aldrig kommer att se någon mening med att ett barn hamnar till änglariket.

Är stressad i mig själv. Har dock spenderat helgen med storhandling i Norrtälje tillsammans med en parkmamma. Intressanta och härliga samtalsämnen. Alltid lika trevligt att lära känna nya människor som mår bra och har en enorm livskraft och energi. Tack, det smittar av sig. Behövdes.

Söndagen spenderades i trädgården. Tro det eller ej. Trollmor har lyckats laga ett litet smultronland av både vilda som köpta plantor. Dessutom lyckades jag plantera lite färgklickar i trädgården och få mig en bondbränna på snoken som heter duga. Fint. Solen är vår störta energikälla förutom de enorma träden uppe i skogen våran. Är lite försiktig med att krama träden eftersom jag fortfarande vill bo här ett tag till utan att grannarna ger mig knasstämeln. ... som sagt tidigare, det räcker med att Lillflingan springer nakupelle längs vägarna och jag kastar mig som en elefant genom kvarterets samtliga hörn.

Folkhälsans parkverksamhet har slutat med ett sommaruppehåll. Surar lite granna för att den inte följer skolornas uppehållningstider men vad jag har förstått så vill staden spara dessa kostnader. Okej, då gör vi det då.

Storflingan har varit duktig och hjälpt till med barnvakteriet. Riktigt stolt över henne. . hon har ett guldhjärta.

Fottisfantasten hade huvudvärk i morse och var hemma från skolan. Verkar ha försvunnit i allafall nu eftersom datorspelet verkar vara intressant.