Denna bok införskaffades idag. Troligtvis någon mening med det också även fast jag själv tycker att jag tar livet ganska lätt. Har däremot svårt att förstå varför allting måste vara så perfekt. Vem är det som satt alla funderingar i huvudet på oss. Vem skall vi vara perfekta för? Tydligen är jag trög, men som vanligt ramlar nyfikenheten över mig igen.

Jag vill också lägga mig ner och gråta när köket ser ut som en bomb.

Jag ljuger.

Jag vill också spika fast toalett dörren, när Lillflingan tvättat toalettstolen för 100:de gången. 

Jag ljuger.

Jag vill riva av mig håret när strumporna skall paras.

Jag ljuger, nästan.

Strunt samma, boken handlar om att perfektionismen sätter mycket krokben för ens hälsa och välbefinnnande. Även för de anhörigas liv på grund av att perfektionisten alltid vill att man skall göra saker på dennes sätt.

Så, få se om jag hinner plöja igenom boken och lära mig någonting nytt igen. Om inte annat, att bli perfekt.

Allting hänger på ett hårstrå, man kan även kalla det tur. Det är vad jag haft idag. Änglar kring huvudet. Låtom oss berätta om 2 av våra kaotiska dagar.

Det hela började igår. Småtrollen kastades ut tidigt på morgonen för att springa av sig och arbeta lite med snöskottning... trodde jag i allafall.. det visade sig att de "sprang av sig" i bilen i stället. Vilka rackarungar va? Ljuset hade naturligtvis blivit påslaget och när gänget skulle vidare på äventyr till Mariebad så var bilen urladden. Stendöd. *morr*

Taxi införskaffades som inte tog bankkort. Herregud, taxichaffisen hade glömt kortdragaren hemma och jag har aldrig kontanter på mig. Nåja, lovade hederligt fara till taxistationen och betala eländet så fort simmandet var över. Service, eller hur?  

Mariebad terroriserades av Eric, Ludde, Gustav, Lena och jag själv. En syn för Gudarna skall ni veta när basängens vatten tömdes av en viss fru Walléns akutbomb räddning. Ja, ni förstod rätt.. Ludwig 2 år hoppade självklart bomben före mig i den djupa basängen utan flytkorkar.

.. med håret spretandes åt alla håll (borsten blev hemma) så fick vi lyckligtvis lifta med Monica till Mommi. Mommi hade tagit hand om Lillflingan medan vi andra plaskade vilt och sen bar det av på barnvagnsdäcksinköp. Fy in i skoten vad dyrt det kalaset var. 72 EUR för 4 däck. Usch!

Glen den snälla filuren hjälpte oss att sprakandes få igång bilskrället. Tackar för hjälpen. Laddade batterierna genom att ta oss till Kärringsund och mysa i en härlig stuga. Finfina stugor de där. Stora, mysiga med öppen spis och allt. Synd att jag inte hade kameran med mig för annars hade ni fått se hela härligheten. Tala om lugn och ro med gott sällskap.

Lite glass och genomgång av livets alla skeden tog vi oss backandes halvägs till stan. Fastnade välan en gång, men som ni märker så har jag även denna gång haft tur och sitter fint hemma vid datorn. Ungarna sov förståss hela vägen hem och var härligt pigga fram till midnatt. Vi tänkte då förståss ringa till herr Eric som har sin födelsedag idag. Hurra, hurra, hurra till denna stora 6 åring.

I morse väcktes jag inte av väckarklockan. Den hade pajat, men Lillflingan skötte väckningen exemplariskt sååå tack och lov fixades samtliga i ordning. Hade nämligen lovat småkillarna att få fara och åka lite båt samt möta upp Tjejtjusaren och pappa från skidsemestern.

Lillflingan fördes åter igen till Mommi, med en halvtrasig vagn... eller njää, men de nyinköpta däcken gick inte att få på. Åtminstonde inte 2 st och dessutom upptäckte Mommi att de inte heller gick eftersom vi då inte hade någon broms på kärran. Nåja, leverans Lillflinga lyckades fint men för att inte förvånas upptäcktes  att det var krut tort i tanken. Ni som känner mig vet, jag hör ju inte till den perfekta varan som alltid är i tid. Nix, inte heller denna gång (förvånade?). Station one var dock ett måste för att klara en bilfärd till Norrtälje.

Härligt i tid till Viking båten noteras att kreditkortet är spårlöst veck. J*vlar. Nu om någonsin börjar jag tappa tålamodet. På allt och alla men insåg hastigt att Storflingan måste involveras i letandet. Glatt (nja) men gulligt nog hjälpte hon till med letandet av kortet. Hittades dock inte men fick för mig att kasta ner internet koderna i väskan och dra till färjan. Väl framme höttade däcksaren åt mig eftersom jag var sist. Typiskt. Skäms, lite... och tackar "lyckoturen" igen.

Ringde gubben för att föra över pengar till ett annat konto men även denna gång utan att lyckas. Han hade nämligen glömt bort numret till sitt konto. Hur kan man bara göra det? Gubbar. Så, hastigt fick man ta ett samtal till kundrådgivaren på banken för att få pengarna slussade till det andra kontot. Det kallar vi åter igen service, eller hur?   

Utan kreditkort på väg till Norrtälje för att mathandla med Skogstrollet som back up. Han var bara liiite sen, så fick handla med de härliga små trollen som hjälpredor. Lovar, samtliga inne på Flygfyren vet att vi varit där. Medlaren fick köra en fullproppad kärra och jag den andra. Gubben dyker upp som gubben i lådan i sista stund och när vi äntligen skall betala kalaset, åker vi på en koll. Scanning kontroll där dom tydligen tar stickprov på folk som scannar själv. Självklart att vi skulle hamna på det här när vi hade miljoner med matvaror, ont om tid för att hinna med båten, och 3 hungriga småtroll som började pipa. Jag bara älskar livet gott folk, bara älskar livet.

Biter ihop och räknar med att få sitta ugglandes i Norrtälje till kl 19. Personalen hjälper självklart till och med raketfart hade vi styrt upp inhandlandet, betalat eländet och packat in allt i bilen. Skogstrollet for som ett sketet streck ner till färjan för att stoppa båtskrället så att vi (jag och barnen) skulle hinna med. Jag kör naturligtvis liiite mesigare men men.. tack gubbar, ni väntade på mig .. sist igen, till samma färja, med samma bil, med samma gubbar... det kallar vi då för åter igen för bra service , eller hur?