Vet ni vad som är så härligt med skidfantasten som tränar på sin träningscykel. Han orkade dra ett 5 km pass igår och frugan drog nästan dubbelt upp. Det sköna med Vasaloppet är inställningen. Han är bombsäker på att vi skall stå vid mål och att han kommer att klara eländet även fast ingen träning skett på närmaste tiden. (ja, sisådär på de senaste 20 åren) Nåja, det är en tuffing. Hoppas bara att han klarar vasahelvetet utan skador. Slitningskador, vätskebrist, skoskav, stavskav osv.. 

När jag nu insett att han är störtcool, samtidigt som fläskbergsångesten smygit sig fram ... alltså, jag snackar om mig själv. Har räknat ut vad jag äter. Rätt bra faktiskt. Hållit mig under det som var meningen, promenixat en timme ikväll och räknat ut mitt eget BMI. Ligger nästan nergrävd när jag insåg faktum. ÄR FETARE än vad jag trott. ÖVERVIKTIG. Va fan. . . och inte får jag i mig tillräckligt med D-vitamin. Får väl skylla på D-vitaminbristen att jag nu släpper mig skogstokig. Skärpning frun. Skärpning.

Så där ja, nu har jag börjat med den idiotsäkra maträknaren för att se hur mycket skit jag verkligen stoppar i mig. Småäta vadå? Nu är det slut på småätandet och det är dags att ta itu med kroppen genom att varje dag föra in hur mycket man äter, och sist men inte minst.. hur mycket man rör på sig. Alltså ännu ett försök att nå tantålderns minimala vikter.

Testa själv här.