Genom att adoptera denna droppe och placera den på din hemsida/blogg,

visar du sympati för alla utnyttjade barn, som finns på vår jord.

Droppen är en symbol för alla tårar, som fälls jorden runt av barn som lider i sin ensamhet.

Är det en sak som gör mig förbannad är de totala tokarna som ger sig på barn. Därför har jag här följt Lambergsfruas exempel och vill att ni alla tar er en funderare på dessa barn.

Kom ihåg att reagera om ni misstänker att barn far illa!

Papa Jack har farit till Belgien nu och besöka en Rotary utbyteselev igen och imorgon rattar farmor och farfar vidare till Sverige. Vi får hoppas på att de nu kör försiktigt så att farfars ben inte börjar värka allt för mycket.

Vi skall bara vara....bara lalla, samla energi, trolla fram lite egentid och lugn och ro. . . . jag skulle vilja fara till stugan och filura, stänga av all kontakt till omvärlden, leva i tystnad, fantisera om framtiden bland klippor, ormar och stormande hav. Tänk att det blev så här, ja.. livet menar jag! Tänk att just jag hamnade med 5 ungar, en gubbe, ett hus, härliga vänner och fylld av lycka. Peppar, peppar.. man vågar ju aldrig skriva sådant här för då trubblar ju livet alltid till sig lite granna.

Idag har vi suttit med svärföräldrarna och funderat på varför pensionärer börjar morgonen med att fundera på vad man skall ha till middag? Varför gör nästan alla samma sak? Jag hinner då inte fundera på middagen när jag fortfarande inte har fått frukost, lunch, mellanmål, blöjbyten, kläder, tandborstning, inhandling av matvaror och annat nödvändigt gjort.

Det är väl också en annan sak.... vi alla hamnar där.. ja, den dagen kommer då vi vackert inte kommer att ha tid att träffa våra vänner på en kaffe för att tandläkarbesöket kommer att ta heeeela dagen? Inte bara tandläkarbesöket... vi kanske inte heller kan träffas för att jag behöver fara till kantarellen (5 minuters väg från där jag bor, en matvarubutik).. jag kanske behöver handla..! Förstår ni nu, vi kommer alla dit till den stressade pensionsåldern, tandläkarbesöket... som förr gjordes på lunchrasten..och nu.. görs på en hel dag! Det är inte lätt att vara småbarnsförälder, medelålders i vårt stressade samhälle.. men siddu bättre sen i pensionsåldern.. de blir de nog fan inte!

Nu har vi lyckats införskaffa kaniner.. vita, lurviga och 2 st märkvärdiga kaniner som har det sååå bra så bra! Ja, kan man ha det bra när man är en kanin.. det tror jag minsann... även fast det är 2 bröder och inte får de uppleva livets glada dagar med en fru kanin i hemmet. Det är välan tragiskt, men vill man ha en duns kaninungar på gården.. (he,he) .. kanske en hel hög med vita, lurviga kaniner hoppsandes i bergen här bredvid... vem vet? Nej, det räcker med ungar.. både av de mera djuriska slaget och det mänskliga barna slaget... sååå.. vi säger bara härligt, men tillräckligt!

Vi har varit och minigolfat med farmor och Pierre idag. Det gick ju bra förutom att jag inte orkade spela till slut och det orkade inte de andra heller tack och lov.