Undrar vem Hubbe flörtar med här...??

Hm... det måste vara med denna kvinna som ligger bakom både det ena och det andra här i vårt kvarter. Dessa två turturduvor är nu även gudföräldrar till vår lilla Pärla och ligger bakom en överraskningsfest efter det riktiga dopet. Monica smusslade nämligen ut informationen om att vi skulle gifta oss och ställde till med lite ditt och datt under kvällens lopp tillsammans med min barndomsväninna Anu.

.. checka va jag kan köra nu .. för mitt dop blev nämligen rätt sent.. jag är ju faktiskt 7 månader..

ja men se här funderar vi lite granna på prästens ord....

.. och gulle Frida läste en dikt om Barnet..

... och här ser vi det fina altaret.. ja, flickorna hade fixat och donat så vackert. Hjälppatrullen fixade nämligen allt.. och lite till som vi inte hade en aning om att de fixat. Dopgästerna (trodde Nicke och jag) var ovetande om att vi gift oss .. men kvällen visade sig inte bli som vi först hade tänkt oss... nix... fortsättning följer.. så småning om.. men håll er lite till tåls.. det är nämligen så att jag har en hel del att styra upp här hemma meeed.. fniss...

och här har vi nu Pärla My Maria

men hallo... jag vet att vi aldrig lyckades samla alla barnen och oss själva på ett kort.. nix.. för under vigseln snarkade lilla Pärla gott och under dopet lekte Ludwig snällt i sandlådan.. och mamma håller på att somna och har fullt upp med klackarna som fastnar i gräsmattan..

Gudföräldrar till våran prinsessa är Kathrin och Steve, Monica och Hubertus och Johnny som tyvärr inte kunde närvara.

Lillflingan diggade inte alls det här med dop.. hon ville ha tiss i stället och cermonin avbröts för att jonglera upp rattarna ur finklänningen. ... mina finurliga vänner hade dock diskuterat även med prästen som var gullig och gav oss en välsignelse och plötsligt dök in en kollega till Anu för att sjunga en vacker sång. Vi tackar och bockar så hjärtligt för den omtanken...

... och inte skulle vi tro att vi skulle få slippa undan en fest inte.. nej .nej. .. på endast ett par tre dagar hade de fixat ihop mat, tält, stolar, bord, program, glatt humör, solsken och sist men inte minst en resa till Paris med övernattning på hotell, barnvakteri åt barnen 5 st alltså.. och vi får bara rå om varandra ... är inte det för härligt! Dessutom fick vi fickpengar till den planerade resan och strikta instruktioner att pengarna inte fick användas till barnhalare (overaller) och annat trist. Här presenterar festfixarna smurfen Lottas bravader och medelade även att vi fortfarande tror vi kommer att bli Finlands svar på Carola. hihi.. nåja, diverse klubbar som vi stiftat kom också fram ... men, tror att denne detektivbyrås riktiga namn förblir osagt.. speciellt här ... (he,he)

och så här kan man se ut.. svimma nu inte av att ni ser heeela tandraden och hästflabbet visas nu även offentligt! (pust)

och tyvärr är det inte allt...

nix.. min käre gode vän Skoggi dök upp med en tavla som konstnären "jag" hade för mig att dunsta ihop för ca 15 år sedan. kan ni fatta att herremannen orkat spara på det gamla skräpet i 15 år och sedan envisas med att berätta denna lustiga historia. Jag hade fått för mig att jag skulle bli konstnär, kom till Skoggi för att måla.. han låg och sov på soffan och jag slängde vackert fast dörren när jag tröttnat måla. Nästa dag kom jag tillbaka och proceduren fortsatte... tills... Skogberg funderade på vad jag riktigt gjorde.. jag målade nämligen efter siffror.. ha,ha.. mm.. de var lätt som en plätt skall jag säga.... men inte när siffrorna skulle blandas ihop.. nix, då falerade hela tavlan för jag målade ena sidan svart och andra sidan vit istället för att blanda färgerna och använda grått. Ja,ja.. ni får skratta .. de här eländet bjuder jag på.. för jag har ej heller skrattat så mycket i hela mitt liv som då.

och här har vi mina syskonbarn Janne, Anna och Staffan Mörn

och kvällen fortsatte med fina tal av både mia och min mamma. Mamma tyckte minsann att jag hade nåååågra nackdelar på ryggen också... det ena var att jag inte är såååå pedant, det andra var .. att jag vet allt.. osv.

Lilla Gustav har idag deklarerat att han minsann inte tänker gifta sig när han blir pappa... och när mamma frågade varför ?? .. så svarade herremannen Wallén att man ju bara måste stå så stilla länge, länge.. och de orkar han inte göra. . . så, vi får se om han ändrar sig en vacker dag när kärleken traskat innanför hans ljuvliga hjärta.

Varför man har ett bröllop och dop på en onsdag .. ja, det är endast för att min värdpappa från Usa .. Papa Jack skulle få vara med om denna händelse.

Här har vi 2 st av kvällens dansleders... Vi passar även på att tacka för de fina talet som ni höll och tackar Tici och Lelle för hjälpen med tårtan, Johan för hjälpen med maten, Solveig som styrde upp i köket

Ja nu skall ni få höra om lilla Pärlas dag... dagen då den lilla damen fick sitt fullständiga namn Pärla My Maria.

Morgonen började med att pappa Nicke stötte tån, ja.. hela lilltå nageln försvann nästan upp i de blå på mammas Lottas älskade gamla skåp. Jag for till frissan för att få det uppfixat till lillans fest och stackars farfar Anders fick Niclas ta till sjukhuset för akut smärka i benet och rygg. Inkallades patrullen för matlagning och tårtbakning.... bara det att matlagningen inte gick att påbörja eftersom "lilla" Lotta glömt och hämtat kycklingen. Tillbaka till stan för att inhandla det sista... trodde vi men det kommer vi till senare.

Barnen var förväntansfulla på vad som skulle hända. Ludwig sprang naken på gården hela dagen och förstod inte alls varför i himmelen vi inte kunde ha det så här jämt. Gustav han vägrade komma och klä på sig lite finare kläder eftersom han hade bestämt sig för att vi skulle hålla till i partytältet som placerats för att täcka våra dopgäster från regn och rusk.

Hela patrasket lyckades till sist in i bilen... för att ta en sväng om via hospitalet och hälsa på den stackars lilla sjuklingen. För att inte invadera hela sjukhuset med patrasket väntade jag utanför och plötsligt insåg att en bukett blommor inte skulle vara helt fel dagen till ära. Så ja.. blommorna stals från sjukhusgården! ... och förmodligen funderade hälsocentralspersonalen på varför de såg en blommig stor rumpa i deras rabatter. (pust, de här var ett märkligt jobb må ni tro)

Bilen stannade vid sjökvarteret där vi mötte upp mommi eller mimmi som lilla Ludwig brukar säga. Hon var uppsnoffsad som bara den och Papa Jack ville så gärna ha en liten bild med damen i fråga.

Här har vi en liten prinsessa också... ni ser... vilken fin bukett blommor jag lyckades skrapa ihop... och vilken underbar dotter som hjälpt sin mamma med än det ena, en det andra...dessutom passar vi här på att tack ÅHS för blombuketten.. *ler*

En fågel vakade över oss för att förklara att nu... är det dags att ta sig vidare här i livet och mysa lite på ett lite mognare sätt...

ja .. och här hade vi då den stora rumpan .. men uppskattar dock att ni riktar blicken lite längre upp för att se mera på mitt lockiga hår (he,he)

Elias och Gustav sitter vackert medan Ludwig naturligtvis får fiskas upp mellan bänkarna efter en volt och ett tillhörande tarzan vrååål.

Ojojoj... är de här paret lite smått generade kanske...(eh)

.. och Ludde ... han tyckte nog de här var liiiite slött (puuust) .. och NEJ.. vi har inte glömt och tvättat herremannen... det svarta på pannan är resultatet av en ihopklistring av lurjusen.

Bäst att den här fotografen inte söker jobb på Ålandstidningen... annars är vi ju vackra *blink* eller hur? It support bättre eller hur!?

... så där ja.. här har vi en stolt svärmor.. (he,he)  för vem skulle inte vara stolt och ha mig som svärdotter .. med sig har hon några av sina favvokillar.

Väl man och hustru divlandes om vad efternamnet nu skulle bli... ja.. vi hade nämligen tillsammans kommit överrens om att gänget skulle nu heta Sundberg- Wallén... men det gick minsann inte enligt Silja som vigde oss. Sååå... Hubertus lade in lite (manliga) åsikter och Monica fick naturligtvis också

Här kommer hela patrasket...

och lite festfixare och vittnen på farten..

.. och lite mera mys..