Gustav 6 år:

- Mamma, jag vill inga gå i skola eller nåt.. jag vill bara bli en pappa och bli stor. Det är ju så jobbigt och skriva sitt namn, och så får man ju inga cykla till skolan. Då måste man ju åka buss eller gå. Det är inga skoj mamma. Jag tänker inte gå i skolan mamma.... eller hur måste jag inte det?

Det blev ingen mass zumba för denna tanta idag. Nä, jag tycker nog att det är lite märkligt att svettas med 500 andra typer. Äsch, jag tycker nästan att det är mycket folk med de 40 som finns på Avancias grupper.

Vi tog dock en promenad och upptäckte lite blommor på gården.

Ja,ja.. vi gick nog längre än runt husknuten på promenix. Vi tog picknick vid strandpromenaden, ingen lätt fundering eftersom gubben skulle vara så bongstyrig. Ja, han ville förståss att vi skulle sitta på det farligaste stället med småtrollen och fick fara som en yrhöna runt bryggan för att ingen skulle dimpa ner i det iskalla vattnet... och krokna med , som den här stackars svanen.

Tänk att man genast börjar fundera på vad som har hänt? ... men svanar dör väl som vi andra någon gång. Inte är ju det så konstigt, eller?

Vi funderade på det ena och det andra.. sög lite på jackan och kikade ut över havet.    

Åt lite chokladpudding och mumsade farmors hemlagade rulltårta... medan Trollmamman var helt nervös eftersom Vilden vägrade sitta still.

Tack och lov kom sjöräddningen förbi och barnen satt som ljus en stund.   

.. och ett och annat isflak.

vilden älskade att kasta småsten i vattnet, de andra med förståss.

.. och sedan en riktig grinola när det var dags att avsluta promenaden ...

Lillflingan älskade att traska själv.

.. men varför var det sådana där förfärliga stängsel överallt?

Här springer Skogstrollet (svennen) och Grannin (finnen) tillsammans med barnen medan mammorna pratar goja och solar i vårsolen. Precis som det skall va, eller hur?  

Storflingan ser man inte mycket av nu mera. Hon har fullt upp med kompisar, datan och att upptäcka världen. Idag fixade hon sig så fin med uppsatt hår och en riktig fin flinga och inte fick jag ta bild på raringen. Nix, det får man inte heller. Typiska tonårsfasoner och jag är inte vatten värd. Trist, tänk vad tiden går fort. Får hoppas att jag en dag förstår att jag alltid, alltid vill hennes bästa och att hon inser hur bra mamma hon har, precis lika bra som min mamma.

Idag har vi varit ute och traskat och jag bara älskar den här bilden.

Denna morgon har vi softat framför tv:n och filmen 2012. Farmor, farfar, Skogstrollet och jag kikade på jordens undergång och följde denna spännande resa. I vanliga fall är jag inte vidare förtjust i den här sortens naturkatastrof filmen men en 9/10 poäng fick denna film. Filmen var välgjord, fängslande och trovärdig.