Det hela börjar med ett pyttelitet frö som växer i livmodern. Mödravårdskontroller utförs och blanketter utformas, vikten granskas, och psykologiska depressionstester utförs. Lika härligt varje gång som fröet gror även fast nordboens graviditeter verkar vara lite mera byråkratiska än övriga världens.

Så föds världens ljuvligaste och vackraste flinga. Stolt oväntandes med vad föräldrarskapet skall medföra för härliga funderingar. Barnrådgivningen tar över och ytterligare tester utförs, kanske främst på modern eftersom förlossningsdepressioner kan förekomma.

För att inte tala om när lillan får för sig att få feber första gången i sitt liv... där börjar mammas & pappas oro. Föräldrarna kastar in lillflingan i bilen och med ilfart till Ålands enda akutmottagning... sååå... där kommer nickningen, sjuksystrar emellan och en mognare sjuksköterska förklarar varsamt att härligheten bestämt fått sig en släng av 3 dagars febern och att det är ingenting att oroa sig för. Va fan, det är ju nu vi skall börja oroa oss... för efter den här dagen är det kört... oron över våra barn försvinner aldrig.

... och så tonårsperioden. Kanske har du ett murmeldjur fastslickad vid datorskärmen eller ett yrväder vilsnare än förr testar föräldrarnas tålamod och om aldrig förr... just nu är det dags att ta självförtroende och självkänsla kurser till föräldrarna. Vart har alla tester nu plötsligt försvunnit?

Tonåringen låter dig få veta vem du är, vad du står för, att du är född på 1900 talet, använder fel sorts shampo, har tarvlig klädstil, har ett vansinnigt ledarskap gällande utegångstider, läggtider, datortider, ättider, godistider... ja, som ni märker listan är milslång på saker vi föräldrar inte är så bra på.

På kalasen diskuteras världsproblemen, folks negativa måenden, elakartade tumörer, elände och knark. Vem vill höra sådant i all oändlighet? Vem vill leva i det? Nä, dags att ändra taktik och låta våra barn se de små,små sakerna som gör livet till en underbar resa. Kramas, respektera och lära barnen den positiva vägen.

... och så får arbetsplatsen för sig och skicka samtliga på hälsoundersökningar där olika depressionstester utförs på nytt. Nu börjar man ju faktiskt fundera på om man onormal eftersom man ännu inte haft en kraftig depression.. bara lite smått nere för att chokladhelvetet mystiskt försvunnit från det hemliga ställe precis när tiden var inne att med tvångs trycka in en chokladplatta.

Nä, jag vill ha tester gjorda för att få mig att inse att jag har ett härligt och positivt liv. Vi kan inte ändra på tragiska livsöden och vi kan inte alltid sopa allt under mattan men vi kan välja att gå vidare och välja lyckan. Läsas bör verkligen lördagens Ålandstidning om Gert som valt lyckan trots en stor sorg. Hans berättelse gav mig en riktig näsbränna och en värdefull insikt.

Jag har friska barn, en snäll och omtänksam make, jag skrattar massor, varje dag. Jag gråter ibland, oroar mig ibland, jag höjer rösten ibland, jag viskar ibland, jag sover ibland, jag har härliga vänner, helt underbara och givande barn. Jag får gå på kurs och utvecklas, har en trevlig arbetsplats och sist men inte minst jag har valt att vara lycklig och har rätt som förälder att göra fel eftersom ingen är perfekt. Allt detta önskar jag er alla.

Låtom oss välja lyckan.