Nu börjas det, jag har fått en liten förpubertalisk tonnåring. Jaha, ja. . och de värsta av allt. Jag hör min mammas ord, helt och hållet. Ibland vet jag inte om jag skall skratta eller gråta när min 11 åring försöker uppfostra mig. Men hon är ju så go, glad, hjälpsam och förståndig.... min lilla tös. Ändå är man som förälder rädd att barnen skall hamna på fel spår.

Jag tror dock att vi föräldrar bör hålla ihop, vara lite besvärliga och frågvisa, kolla upp, ringa och bara dyka upp som gubben i lådan med jämna mellanrum. Hoppas att jag har rätt, för vet ni.. jag tror ändå inte att någon har det rätta receptet på uppfostran... förutom kärlek och ett hopplöst ifrågasättande.

Skoggi ringde just, och sitter nere i Thailand på stranden med en kall bärs i handen. Hur skönt skulle inte det vara... Ja, vill määä skulle ungarna skrika. Det är inte helt billigt att fara med detta patrask, 7 pax och frågan är om man inte måste ha 2 st hotellrum.

Tror man skulle bli lite glad av solen, eller skall vi säga gladare.