Barnen blev så glada idag när Frida äntligen kom hem. Hon har varit hos sin pappa i 3 veckor nu eftersom det är sportlov. Vi har nämligen det såå omtalade systemet vecka-vecka och frågar ni mig så kan jag säga .. det är helt värdelöst system. Frida däremot tycker att det är okej ännu.. eftersom det är rättvist för oss föräldrar.

Det är svårt att hålla koll på aktiviteter, läxor, prov, läkarbesök och barnen lär sig att spela ut föräldrarna om man inte har daglig kontakt. Ja, det tycker jag i allafall. Är man intresserad av att ha daglig kontakt med sin föredetta? Har barnet fått pengar av dig eller inte? Har barnet ätit hos dig eller inte? osv osv..

Allt detta går bra så länge .. du inte går i skolan, inte är förpubertalisk osv.. men sedan.. ja, jag tycker det är mycket komplicerat!

Det kommer en tid då polarna är trevligare än föräldrarna, då läxor är pest, maten oätlig, mammor tjatiga, pappor stenålders och killar det mest fantastiska. Den åldern går säkert om men det är lite svårt när barnen börjar bryta sig loss. Då är det också väldigt viktigt att man har stenkoll på sina älskade barn för att de inte skall hamna snett i livet. Det lilla sneda kan ju hända ändå men man kan ju hoppas på att ens kärlek får barnen på rätt spår i livet! Barnen är ju trots allt det vi föräldrar älskar mest i hela världen!

Stackars lilla Pärla.. hon har redan stått ut med en hel del hjärtlig men icke så varlig behandling. Det värsta är väl att med 3 äldre bröder och en syrra så lär hon den tuffa vägen få gå igenom livet. Lite syrligt i vissa fall, men ack va bra dessa småsyrror kan ha det. Det vet jag.. för jag är själv en småsyrra.

Jag har läst att första barnet i kullen oftast blir den som tar mest ansvar, och lätt får en chefsbefattning i vuxen ålder. Mellanbarnen blir medlare... och det kan jag skriva under i vår familj i allafall. Elias och Gustav medlar mycket mellan alla i familjen, medan de också kanske mest söker efter uppmärksamhet. Sedan minstingen ja... vana att få som dom vill men även vana att få lite motstånd. Så...tiden kan endast utvisa hur de här slutar..?

Ludwig och jag har idag varit på promenad för att lära oss var man får gå. Ja, vi har haft en mycket argvarlig pratstund om detta, eftersom Ludwig tycker att det är mycket trevligare att gå bland bilarna. Nå, vi får se om jag lyckades få denne 1,5 åring att förstå faran med bilar.. ja, speciellt när denna lilla gosses största intresse är biiiiiiilar, taktooojer och ioioio .. ja, polisbilar förståss.

Se på de här va.. här har han jobbat, grannen våran med att hugga ved och inte har han fortsatt hos oss. Vi som har en hel trave med ved som snart förmultnar. Ja, de går inte lika bra för mig att hugga veden i allafall men jag tycker grannen är snabb ... :)

Här är herremannen som var super sur på mig igår, dels för att han inte fick leva enbart på räkmackor och dels för att han fick hjälpa mig att titta till lilla lurjusen Ludwig. Jag hade nämligen magsjuka och alla de små var vilda om bara den medan man själv låg som en däckad sill i sängen.

Nu känns det i allafall bättre och Elias fick sin räkmacka i morse så nu är allt frid och fröjd.