Elias har pluggat på Geografiprov idag och surade lite granna över att jag inte förhörde kartan i nummerordning. Han hade ju lärt sig det hela utantill och tyckte det var onödigt att veta vart siffrorna skulle sättas.   Låter nästan som fru Wallén de där.

Lillflingan somnat sött även fast lilltjejen äter upp mig på nätterna. Ja, ja inte bokstavligt men nästan. Blir nästan skogstokig när hon envisas att sova ovanpå mig och dessutom härjar runt heeela natten. Ta det inte fel nu, jag älskar mina barn och ser gärna att de sover bredvid mig, inte försöker krypa in under skinnet på mig. Ja, ja.. det är väl som jag sagt åt mina kolleger. Inte lär man väl få sova på de närmaste 18 åren. That´s life.  

Medlaren har stolt varit med sin pappa och Eric på fottisträning, efter att han hade förstått att man inte måste vara en stjärna på att dribbla.

Var till Strandnäs skola för att lära mig om livet som anhörig till ett missbrukande barn. Föreläsningen var fantastiskt bra. Får man säga så när det hela igentligen handlade om ett barn vars missbruk slutade bland änglarna? Ruggit.  Gunilla, flickans mamma är en av de starkaste i världen och jag grät som ett litet barn när hon berättade om sin älskade unge som hamnade snett i livet. Hur livet som anhörig till missbrukande barn är en ständig kamp, oro och hur hoppet om ett drogfritt liv. Detta kan hända oss alla tyvärr.

Hur kan vi som vuxna försöka få barnen att undvika trilla ner i träsket som förstör deras liv. Totalt. Alla önskar vi att våra barn skall slippa detta lidande som drogerna medför till det stackars barnet, till familjen. Tänk själv hur vi föräldrar vill ringa runt hela världen för att få bort ångesten när man själv blir orolig för sitt barn då det gäller småsaker. Det här är mycket större. Mycket svårare, men det poängterades väldigt starkt att vi måste sluta vara så negativa och se allt från den ljusare sidan i livet. Världen är en ljuvlig plats att befinna sig på även fast vi ibland hamnar ut för motgångar.

Kom ihåg att vi alla kan hjälpa ett missbrukar barn, eller ett barn som vi misstänker att mår dåligt. Det är vår skyldighet som vuxna. De här barnen har också anhöriga som är utom sig av oro. Sant, såå sant.... men vart man skall vända sig är kanske inte alltid så lätt. Barnskyddet låter som alternativ 1.