Vad jag gör med en Nils Johan på köksväggen kan man ju fråga sig?

Ingen vill väl ha denna fula fundering hängandes frivilligt på väggen? Inte jag heller, men den har 2 funktioner.

1. Den tillhör huset. När vi köpte huset hängde denna finurliga fundering på samma ställe som nu och just därför hänger den kvar.

Bankdirektören som en gång i tiden ägde våran kåk ville ha mycket barnfötter springandes på tomten. Det fick han, den gamle mannen som idag inte finns mera.. men barnfötter springer här, säg inte annat. Jag inbillar mig att han kände sig trygg med att vi tog över huset och ville även att frun som tillhörde hemmet inte skulle bli irriterad över att jag nu invaderat hemmet. Därför, för att hennes själ skulle få ro .. har vi nu en av hennes grejer kvar i vårt kök. Detta för att jag tror att hon kan ge mig styrka genom att väga för och nackdelar...

med denna "vackra" vågskål..

Hoppsan, hoppsan.. en promenix ensam för Trollmor. Fick bara för mig att jag skulle ut och tänka. Kastade på mig utebyxorna, paltade på mig allt jag äger och har och smällde hastigt i dörren samtidigt som en ljudlig stämma kom från Trollmors mun. Sjöng inte precis men jublade.... äntligen en ensam promenad.

Hälsade lite på fröken Svan. Inte så jätte vacker men härlig att kika på.. 

Livet verkar vara rätt enkelt, lura lite runt... 

och pyssla lite om sig själv så där..

De här havspromenaderna är väldigt nyttiga, i allafall för mig. Tystnaden, lugnet, vågorna och den vackra naturen hjälper mig i min "vad skall jag bli när jag blir stoor?" ångest.

Det gäller att gå ner på botten av isberget för att få klarhet i allt.

Satt en lång stund och funderade vid strandpromenadens bänkar. Solade, mediterade och bara njöt... 

Det gäller att alltid hålla sig jordnära, har lite tendenser att elda på som en annan dårboll... men alla är vi olika, eller hur? 

... här kommer min favorit bild....

Väl på väg hem träffade jag på en kollega som kom traskandes och vi löste några gåtor medan vi babblade och träffade på solskenet...

Trolleri, trollera vilken underbar dag.   

Stack till Eckerö för att tryna in vildsvinen. Inte för att jag är jätte intresserad av vildsvin. Nää, nää .. snarare livrädd.  Barnflickan Kati däremot gillar dessa djur så hade lovat länge att vi skulle fara till Kathrin och Steve. Nu var det då dags.

De "små" djuren verkade dock vara lite räddare för mig så Kathrin jagade dem springandes runt staketet för att lura dem närmare oss. Inte undra på att denna kvinna inte behöver träna på dagarna och hon har sådant här för sig..   

Danny hade fullt upp att elda en brasa på gården, mitt i orkanvinden. Vi luktade alla som rökta fläskhögar när vi tagis oss från landet. Vilden var mäkta imponerad av eldandet, hoppas han inte testar samma visa hemma på gården.

Gustav: .. men Mamma, vad har du gjort med magen din, den ser ju helt rutten ut.

Mamma: hmm... tur att man är gift.