Kvällen har spenderats i djurens tecken. Allt från myggor till hästar faktiskt. Vi har haft en ljuvlig myskväll med barnen. Picknick på Travbanan, kikat på hästar som sprungit runt och barnen verkade megaintresserade av vattentankbilen som for runt runt banan.

Jag är väl inte riktigt stört förtjust i hästar jag heller men tycker att det kan vara skoj att variera vardagen med lite annorlunda aktiviteter. Fottisfantasten skulle aldrig mera följa med för att se de där djuren pinas med piskor. Ja, vad säger man. Skall man slå eller nä? Lite dubbelmoral pyser fram här.

Som efterrätt köpte vi en varsin bollglass. Det är inte billigt för en familj som denna skall jag berätta för er. Fy fabian.. men det är väl ändå lite av en sommardag att få en bollglass från kiosken.

Sedan har vi rusat både hit och dit efter Lillflingan och Vilden. Sönderbiten till tusen av myggeländerna och Storflingan fick för sig och fara till en kompis stuga hela helgen. Hoppas de får en finfin helg och avkoppling.

  Ingen kan undfly sitt hjärta, var därför uppmärksam på vad det säger.  

Världen är liten. Igår pratatde jag med en 80 årig man från Gävle i telefon. Han frågar efter mitt namn och plötsligt säger herremannen:

- ja, du .. jag kände en gång i tiden en herremann ifrån Borgå med namnet Wallén. Han spelade gudomliga stycken på piano.

- jasså? vad trevligt, sade jag. Släkten kommer ursprungligen från Borgå, eller rättare sagt från Virvik gård.

- Jag kände bra din farfar. Han var mycket omtyckt av oss barn.

Ja, historien var längre än så. Vad jag vill komma till är att fortfarande är världen liten och här hade vi nu en man som kunde lära mig lite om släkten. Jag har en duns underbara släktingar som har miljoner med söta historier om fastrar hit & dit   men eftersom jag tillhör den "lite" yngre generationen så lever detta inte i mitt minne. Därför ber jag nu er, käraste kusiner att plita ihop lite ljuvligt skvaller, personlighetsdrag samt vidare behövlig och icke nödvändig information om vårt ursprung. Härligt. Hoppas på en bok, förståss. Kanske släktkommitén kan anlita vår alldeles egen journalist Mosse för bokskrivandet, vem vet?