Herregud! Idag var Ludwig på ett eget upptåg. Han har en tendens att smita, vår lilla vilde och plötsligt fick han för sig att gå och titta på pappas lastbil som han hade ställt längs med Ålandsvägen. Får syn på nästippen av herremannen så jag sätter fart på benen.. iklädd i ett par gamla mamma "långkalsonger eller heter de kanske pantalonger", nåja... de var aningen..för stora. Hade förståss även något upptill, men springer som aldrig förr efter i vår uppfart som är svinhal, brant och livsfarlig. Ramlar, slirar förbi Ludwig och tappar "pantalongerna"! Ludwig, står som förstenad, förvånad och undrar varför jag kanar förbi som aldrig förr. Ja, tuff var inte mamma i detta läge.. de kan jag säga men.. va skall man göra annat än skratta.. Ludwig blev inte överkörd och resten av Åland har fått sig ett gott skratt.

Härligt, de snöar.. massor... med vacker snö! Idag har Nicke och jag varit och hjälpt våra små pojkar att göra en snökoja. Vi orkade dock inte få den klar, men tänk va roligt vi alla hade. Sade att vi skulle ha picknick i kojan sedan när den är klar. Vi får väl hoppas att vädret är milt i morgon också så att vi kan leka lite i snön då med.

Monica har dessutom fått mig att köpa lite möbler av dem idag. Igentligen borde jag inte.. men, är rätt nöjd. Jag skall sätta in en bild så får ni se ..rätt praktiskt för vår lilla familj.

I morgon blir de mums, plums, duns och snöänglar i vårt underbara vinterväder.

Så här mycket färger på en gång, de ser vi sällan. Pärla fyller snart 3 månader, det är förskräckligt vad tiden går och min lilla baby växer som ett bara den. Man blir lite sentimental när de inte är så små mera men som min käre far sade till mig ... Lotta, då skulle du gråta om barnen inte växer och mår bra!

Hmmm, så rätt han hade än en gång!

Ja, här gömmer sig min nallebjörn.. svennen, som tycker att den finske mannens kropp är vackrast! Ja, ni kommer väl ihåg mössan ja berättade om tidigare :) . Den här "gubben" är en otroligt trygg person, lite rastlös men glad, duktig med barnen och en varm rar.

Vår familj var förra fredagen i tidningen för att vi har så stor familj, och idag på Bagarstugan stoppade mig en kvinna och sade:

Ja du, jag såg i tidningen att du är tillsammans med den där supertrevliga, mannen som jobbar på Hartwall. Skulle alla vara som den mannen så skulle livet vara så mycket enklare. Alltid glad och trevlig, och ingenting är omöjligt... så sade hon om dig Nicke. Japp, de va en stolt höna som gick från det fikastället.. ja för han är min! :)

Det här lilla huset är alltså vårat hem.. litet ser det ut.. men kan säga att vi kan lura vem som helst. Igentligen måste jag ta åt mig äran.. för jag fick nästan släpa Nicke med våld för att vi skulle fara hit och titta. Här har vi nu ett stort vardagsrum och matsal, litet kök, 5 sovrum, bastu med badrum, bykrum (för litet) ... och när vi vinner på lotto skall vi fixa övervåningen med 2 sovrum och ett allrum.

Ingen skulle tro att detta torp har 5 ungar i huset ( om man inte ser tvättstugan, sockhögen, kylskåpet, ytterkläderna och skorna i hallen förståss). Såå.. snart är det väl dags att måla huset förståss, men de tar vi när vi kommit underfunn med vilken färg som passar med brunt. :) Japp, gubben och jag är lite oense om de här än.... såå kvinnans list ni vet, vi väntar på den.

Titta vad jag hittade idag... en härlig jacka, som ny för 4 EUR. Helt otroligt bra skick och skulle passa Frida utmärkt. Få se om den duger.. tycker nämligen hon kan ha något annat än svart, svart, svart.. :)

Idag har de varit en sådan där märklig dag.. jag tror ju på ödet, som ni säkert redan har förstått..vi börjar denna berättelse från början...

Nicke & jag vaknade i morse redan vid 7, ungarna sov fortfarande och vi bara glodde på varandra och undrade vad som var fel.. Kaffe & mackor och morgontidningen ifred.. Halloo, helt fantastiskt!

Barnen vaknar en efter en och samtliga på strålande humör, Gustav klär på sig själv ( märkligt) och vill ut i snön för att leka med Erik. Plötsligt hör jag postgubben ropa utifrån att lilla Ludwig är på rymmen i bara blöja, skor, t-skjorta och mössa. Han ville också ut och leka förståss och tog saken i egna händer eftersom mamma var så sölig.

Väl ute erbjuder sig Eriks barnflicka att passa Ludwig och Gustav i parken. Härligt! Hemma inser jag att något måste göras åt kalufsen. Ringer till första bästa frisör som just fått en avbokning. Underbart! Att slinga håret denna dag var inget problem. Stormsteg efter barnen för att fixa lunch åt gänget så att Pärla och jag kan fara med raketfart till Klipp Upp. Hm, känner på mig att det är något fel på bilen, och.... de går inte att svänga..eller det går .. men väldigt, och jag menar väldigt trögt. Jaha.. parkerar bilen och sen som vanligt släpar mig flåsandes till frissan. I stolen bredvid mig sitter en tjej, som jag drömde om för några nätter sedan. Det visade sig att hon också fått en liten prinsessa och hade totalt 4 barn. Märkligt, vad skulle hon lära mig?

Så, var man färdigfixad och dags att betala. Nähä, kortet ja.. det hade jag fått för mig att lämna hemma. Fick börja släpa Pärla och bilstolen vidare till Ålandsbanken. Mmmmm, och så frågar de legg.. ja, de e ju hemma men tacka vet jag Åland denna gång. Alla känner apan, och apan känner ingen!

Härligt, då var det ju bara och betala frissan och sticka hem. Hm, ja.. de va ju de där med bilen då. Undrar om man skall köra så långt när man inte kan styra. Inser rätt fort att detta ..Njää, de verkar inte som en bra idé.

Så..då måste vi hitta någon som kan ngt om bilar. Min käraste vän Skoggi ja... han är i Thailand.. han som alltid hjälper mig i dessa situationer och så täcks människan lata sig i solen. Får tag på vår vän Johnny som så snällt kommer körandes med buller och bång för att kika på bilen men som jag misstänkte går det inte att köra med denna säger han på skånska. Nix, pix.. nu e de bara att fara hem och ringa till Bärningsbilen..

 men samtidigt som vi skall fara.. då, kommer Bärningsbilen brummandes och killen lovar oss att föra bilen till Bilhallen.

Ho, ho.. kommer hem, ringer bilfirman och förvarnar att de snart kommer att ha bilen våran på trappan och om de kan fixa den relativt billigt så tackar vi dem hjärtligt.

Då kommer förståss Nicke på att jag inte köpt cigg till min älskade sambo, och att han inte kan fara någonstanns för att han är sjuuuuuuk, och att vår andra bilnyckel är veck, ja... spårlöst borta...och att han skall på jobb i morgon och inte har någon bil och han tänkte minsann inte gå till jobbet, och varför jag alltid söndrar alla bilar ( jo.. va tror han.. att jag sågade sönder den där remmen i bilen, så att jag kunde rusa runt med en baby i en barnstol runt stan)..oh, pust, stön .. inte var han glad att jag var hemma inte! .. och levde fast jag kört en bil som man inte kunde styra... näpp .. men Nicke.. Älskar dig ändååå! Puss!

Tacka vet jag Monica som just då ringer och hör att humöret mitt inte är på topp. Hon erbjuder sig att bjuda oss på middag och dit rusar jag, Gustav och Pärla med stormsteg för att komma tillbaka mätta, förfriskade med ett glas vin och på gott humör.

Ja, vi är en stor familj.. de är väl inget speciellt med det!

Gnäller, ja.. tycker nästan att jag har rätt att göra det med dessa rånpriser på mat. Allting är halva priset i Sverige. Är det bättre att vi .. som handlar för 7 personer handlar i Sverige istället för här på Åland. Vi har nu storhandlat 1 gång i Sverige och den månaden vi gjorde det sparade vi 500 EUR. Då börjar vi snacka cash! För mycket pengar.. näpp... de här går bort. Och.. ni kan inte säga att det går ut på ett även fast vi åt en hamburgare på Mc Donnalds, båtresan tur/retur för 10,80 EUR så... har vi sparat!

Så, kära svenskar...vill ni inte känna Er rånade här på ön i sommar! Häng med Tysken och införskaffa hastigt maten, tvålen,toalettpappret i Ert hemland före ni hyr eran stuga på vår fantasiprissättning till stad... jajamensann... Mariehamn, Åland thats were we live....

(där rök nog jobbet på turistförbundet)