Finns det spöken mamma?

Vissa svarar då hastigt: nej, gubben det finns inga spöken... men för mig känns det fel. Vad är ett spöke då?

För mig är ett spöke en snäll filur som ger oss stöd, råd, energi och ger oss en omedveten styrka som lär oss hur vi skall hanskas med de mest märkliga situationer. Kanske man kan kalla dessa spöken änglar, kanske gamla själar eller också spöken. Jag själv föredrar att kalla dem för " gamla själar".

Min far gick bort år 2000 men jag vet att han har hjälpt mig vid några tillfällen i livet. Det är kanske min tro på "gamla själar" som fått mig att hålla mig lugn. :) ... eller kanske det är min spågumma som jag ringer till med jämna mellanrum. Hon är helt klart ett super medium ifall ni är nyfikna på framtiden. Själv har jag inte så mycket frågor för tillfället men rekommenderar henne varmt.

Här kommer en historia som lär ha utspelat sig på en buss i Helsingfors....

En liten grabb med sin mamma sitter i bussen på väg hem från staden. Pojken sitter och sparkar på sätet framför sig så den äldre damen som sitter i detta säte vänder sig om och ber mamman säga till sin lilla son att sluta sparka på sätet där hon sitter. Mamman förklarar att hon inte kan säga till sin son eftersom hon kör fri uppfostran och att han får göra som han vill.

Pojken fortsätter sitt sparkande, och ni vet ju hur irriterande det kan vara när någon håller på på detta vis. Den äldre damen vänder sig åter igen om för att snällt be föräldern säga till sitt barn.... men samma svar kommer från mamman... tyvärr, jag har fri uppfostran på mitt barn och han får göra som han vill.

Samtidigt skall en punkartjej stiga av bussen och går fram till mamman.... spottar henne i ansiktet... och säger:

Jag fick fri uppfostran när jag var barn!

Punkartjejen gick vidare...och jag undrar om den nerspottade mamman fortfarande tycker att fri uppfostran är så suveränt?

I dagens "husis" står det att man skall skölja tänderna efter att man tvättat... det hade jag ingen aning om utan har alltid noggrant sköljt bort tandkrämen. Där ser man, ack så fel man kan ha... vi får väl skylla hålen i tänderna på den här inkorrekta informationen som tandläkarna gått ut med.. eller hur?

Idag skulle Frida fara med sin far till labben för att ta lite prover. Hon är så förskräckligt rädd för att ta blodprov och naturligtvis sticker tanten fel och får sticka flera gånger. Dessutom var det svårt att få ut blodet och efter många om och men var hela karusellen slut.... trodde vi ja!

Tills, det ringer hem och en dam från laboratoriet ringer och ber oss komma dit igen. Tyvärr har inte de fått ut så mycket blod att de kunde ta alla prover... så börjas allt om från början. Övertalning, intygan om att det inte gör så ont osv... tanten sticker och sticker och sticker .. och tappar blodprovsrören i golvet ... dvs det lilla som hon fått ur stackarn och så tar en annan till slut över och lyckas, tack och lov! Ja, nu har vi dock ett problem. Hon kommer inte att ta flera prover igen! .. och vet ni vad, jag förstår tösen min!

Pärla har också fått sin spruta mot difteri, stelkramp, polio och så var det något till, men de kommer jag inte ens ihåg. Nu skulle man börja ge mat vid 4 månaders ålder så snart är det dags att kladda med dessa matburkar igen.  Annars är hon en fin tjej, växer  i kanonfart och lång som bara den. Härligt!

Elias har varit på bio med sina kompisar, Frida hos sin pappa, Gustav på parken, Ludwig pinat både mamma och pappa ut och springa och lilla Pärla är lite kinkig efter sprutan.