Idag har vi firat Molly, även fast hon är fisk.. och ja, jag vet... de e 2 månader sedan det var fisk...mm, men vi lyckades träffas denna gång. Johan, hade "bakat" en smaskens dajmtårta... en sådan åker nog också in i vår frysdisk ifallomatt.. oväntat besök ni vet. Vi får väl vara glada att han faktiskt inte bakade..eftersom han förklarade vilka stenbollar till hemvetekakor han lyckades med sist. Martina är tack och lov lik mig ... "vi tackar bagaren för dennes kunskap och betalar glatt för hjälpen". Gustav fick vi nästan släääpa därifrån, de var så skoj att leka med Molly..spela lite Wii och ta det lugnt. Ludwig tog sig en sväng om på deras vackra trädgård samt trampa vidare mot bergen för att se om livet visade herremannen något nytt äventyr. Milton var också med oss och höll oss sällskap vilket var trevligt. Inte alla dagar de större barnen vill vara med... de var ju synd att Fridus var hos pappsen... men, men som jag brukar säga..man kan inte få allt.

Elias var på ett vildingkalas till en fottiskompis..det slutade naturligtvis med att munnen fastnade med föräldrarna som vanligt.... men det är trevligt att träffa nya människor och vidga vyerna lite granna.

Natti, natt..

Jag har aldrig brytt mig om när folk farit och mathandlat till Sverige och blivit så glada över hur stort utbudet osv. Nu, har jag också kommit dit.. är detta ett ålderstecken eller har jag blivit snåål?

Kan man bli glad över mat, det trodde jag inte för några år sedan men när man ser hur mycket mat och grejer man får för pengarna i sverige blir man nästan halvgalen.

...så ...de tåls att funderas på... snåljåååp .. eller åldring?

Det här är häftigt, att barnen och vi vuxna när vi är koncentrerade har olika miner... Elias har alltid tungan ute när han verkligen är koncentrerad, de har även Nicke och Ludwig. Jag själv har ju förståss ingen sådan konstig egenhet :) .. förutom att jag slår dövörat till.. oops.

Barnen har väldigt roligt på studsmattan i allafall. I början var jag väldigt rädd helatiden men nu har jag vant mig. Tyvärr! När olyckan är framme, så är den antagligen framme ordentligt... men, vad lär man sig av denna fula otympliga matta som vi har på gården.

- motoriken ..ja, den blir betydligt bättre.

- läkarna tom uppmanar barn att andvända studsmattan till överviktiga barn, men vi skall inte glömma att de även varnar för de skador man kan få.

så.. var skall man dra gränsen ... skall man ha en ..eller inte?

Nu är det kris..hemtelefonen är spårlöst försvunnen och Ludwig vill prata med Pamme (fammo) ..och när jag  ringer och ringer från mobilen min så är det upptaget. Han orkar inte vänta mera! Lägg på Pamme! :)