Få se hur den här natten blir...inte undra på att man blir mosig i skåpet... i natt har jag varit upp 2 gånger med Gustav, 2 gånger med Pärla, 1 gång med Ludwig... få iväg Frida och Elias till skolan... ta och tvätta upp de 3 minsta barnen och mig själv, få frukost i samtliga och sen möte med nya chefen :).

Idag sade en dagistant sanningens ord... man behöver inte älska alla barn bara för att man jobbar med barn... nix... men man måste respektera dem. Det tycker jag var klokt sagt!

Jahaja, då har man lite övernattningsgäster idag. Frida ville ha Becka över natten, Elias ville ha Simon över natten och Gustav han ville ha Lucas över natten. Japp, de betyder alltså 5 egna och 3 andras.. (ha,ha) .. undrar ni om vi fått något fel eller kanske tänker öppna en dagisverksamhet. Vi får välan se hur vi överlever natten.

Valborgsmässoafton brasa är en tradition, även fast det igentligen inte är något att se. Barnen lekte vid vattnet och såg storgäddan plaska i vattnet. Solveig och Martina hade förståss korv, kaffe och kaka med sig. Tänk, själv är man glad att man lyckats ta sig dit och glömmer naturligtvis all picknick. Rackarns! Tur de e där och styr upp lite :) ! Synd nog funkar ju inte min kamera så några kort från den ljuvliga kvällen finns ej att få.

Idag har vi annars haft Kicki på besök och härligt att se henne så fräsig fast hon bär på 2 st små löss i magen. Tänk att hon har sådan energi!

Det är tydligen inte meningen att jag skall fotografera ... det är nämligen så att jag tappade mitt minneskort till kameran när jag skulle sätta in kortet i kameran. Naturligtvis var jag ute ... på altanen.. och den är nu spårlöst försvunnen. Jag har stått med kofot och brytit upp en hel rös med plankor... nästan förstört hela altanen.. men nej, inte hittar jag de där förbenade kortet. Hur kan det vara så...? Tydligen inte meningen att jag skall fotografera nu då...

Nicke kan få spel på mig ibland... ja, just av den anledningen att jag alltid säger att försvunna saker kommer fram... först när det är meningen att vi skall ha dem. Oroar mig sällan när nycklarna, plånboken är borta ... allting löser sig alltid på något sätt. :)