så, det tog endast några minuter innan håret reste sig, och armhåret ruggades till irrrritation... hm... Pärla lillan, som gjorts kalasfin..med blåblommig klänning och allt ...har nu råkat ut för storebror.. mm.. just de.. han tyckte att hon också skulle dricka lite mjölk...mm..så .. han rååkade tappa ett helt glas mjölk över håret på Pärla .. mysigt va!

Hon skrek i högan sky.. tror det var någon sorts klagosång..liknande...du skall få igen lilla Ludde när jag blir stööööööörrreeee!

Jag har just läst en blogg om en familj som berättar om sin minsta prins. Han har ett hjärtfel och hur de har levt i familjen den sista tiden. Får själv nästan dåligt samvete att våra barn är friska.. tänk, vad klagar man på igentligen. Usch, hur när familjen måste gå igenom oro varje dag om lillebror/syster kommer att överleva eller inte? Hur samvetet gnager när tiden inte räcker till åt de äldre barnen .. hur skall man hinna med att ge de andra barnen den uppmärksamheten de behöver när man inte vet om minstingen överlever natten?

Skall nu försöka tänka mig för när jag blir irriterad för att Ludwig har rymt för 300:de gången, hällt ut alla chips över hela golvet, kastat ut sockerpaketet över hela köket, kladdat ut joggisen över köksbordet, när han hänger i vardagsrumslampan, stäädar toalettstolen, kastar bilar,tandborstar, tandkräm i toaletten, när man har en teckning av bläck på soffan... då ... skall jag försöka tänka... han är frisk! Han har livsglädje! Han är helt underbar! 

Skickar en stor hel duns med styrka och värme till föräldrar och syskon som har det svårt med ett sjukt barn i familjen.