Lite glass sugna blev vi när Tessa, barnen och vovven trillade in på umgänge. 

Vovven Bianco var också glass sugen men det fixade Lillflingan genom att stoppa hela näven ner i glassen och kasta lite ner på golvet. Det blev så bra sååå.

Jeff var överlycklig över alla bilar och traktorer och Ludwig tyckte det var superskoj att äntligen få ha en kompis på besök.

Li som blivit så stor flicka berättade glatt om att hon snart skulle få börja skolan.  

Alltid trevligt när Tessa och barnen kommer på besök. Även fast vi inte träffas ofta så faller sig naturligt allting. Vi kan sitta tysta i soffan och glo rakt ut i tomma intet, och diskutera om allt från barnuppfostran till knäppgökar. Härligt med naturliga och varmhjärtade vänner.

Gustav 6 år: Mamma när du blir ängel, och jag blir ängel då kan vi vara med varandra hela tiden.

Elias 9 år: Äsch, änglar finns inte.. det är bara trams. Jo, jo sure.. svingar ner bara.

Trollmamma: Jodå, jag tror att det finns änglar.

Gustav: .. men Mamma, när du blir en ängel kan du väl komma ner och pussa och krama mig på kvällen.

Trollmamma: Jadå älskade lilla Gustav. Det skall jag göra minsann till er alla men ni kanske inte ser mig förståss. Jag kommer alltid att finnas i era hjärtan i allafall.

Elias: Jo, jo säääkert, änglar finns int *vimlar med ögonen* Ja, ja.. ni får väl tro vad ni vill. *pust*

Elias har pluggat på Geografiprov idag och surade lite granna över att jag inte förhörde kartan i nummerordning. Han hade ju lärt sig det hela utantill och tyckte det var onödigt att veta vart siffrorna skulle sättas.   Låter nästan som fru Wallén de där.

Lillflingan somnat sött även fast lilltjejen äter upp mig på nätterna. Ja, ja inte bokstavligt men nästan. Blir nästan skogstokig när hon envisas att sova ovanpå mig och dessutom härjar runt heeela natten. Ta det inte fel nu, jag älskar mina barn och ser gärna att de sover bredvid mig, inte försöker krypa in under skinnet på mig. Ja, ja.. det är väl som jag sagt åt mina kolleger. Inte lär man väl få sova på de närmaste 18 åren. That´s life.  

Medlaren har stolt varit med sin pappa och Eric på fottisträning, efter att han hade förstått att man inte måste vara en stjärna på att dribbla.

Var till Strandnäs skola för att lära mig om livet som anhörig till ett missbrukande barn. Föreläsningen var fantastiskt bra. Får man säga så när det hela igentligen handlade om ett barn vars missbruk slutade bland änglarna? Ruggit.  Gunilla, flickans mamma är en av de starkaste i världen och jag grät som ett litet barn när hon berättade om sin älskade unge som hamnade snett i livet. Hur livet som anhörig till missbrukande barn är en ständig kamp, oro och hur hoppet om ett drogfritt liv. Detta kan hända oss alla tyvärr.

Hur kan vi som vuxna försöka få barnen att undvika trilla ner i träsket som förstör deras liv. Totalt. Alla önskar vi att våra barn skall slippa detta lidande som drogerna medför till det stackars barnet, till familjen. Tänk själv hur vi föräldrar vill ringa runt hela världen för att få bort ångesten när man själv blir orolig för sitt barn då det gäller småsaker. Det här är mycket större. Mycket svårare, men det poängterades väldigt starkt att vi måste sluta vara så negativa och se allt från den ljusare sidan i livet. Världen är en ljuvlig plats att befinna sig på även fast vi ibland hamnar ut för motgångar.

Kom ihåg att vi alla kan hjälpa ett missbrukar barn, eller ett barn som vi misstänker att mår dåligt. Det är vår skyldighet som vuxna. De här barnen har också anhöriga som är utom sig av oro. Sant, såå sant.... men vart man skall vända sig är kanske inte alltid så lätt. Barnskyddet låter som alternativ 1.

Igår kväll spenderade jag en timme på Övernäs högstadie skola. Storflingan skall börja på högstadiet nu i höst och de olika språken kommer på köpet. Franska, finska eller tyska? Frågan är var spanskan tagit vägen, det som är ett av världens största språk. Hallooo, finska kanske världens minsta språk men ack vilken fördel för de ålänningar som kan detta språk. Jag kan finska bara för att mina föräldrar tvingade mig till fastalandet 1 månad varje sommar på finnbete. Tur för mig även fast det inte tillhörde favoritsysselsättningen när jag var tonåring. Tack mamma för ditt förstånd.  

Ludwig har krossat en ruta, men det gick bra. Ja för huvudet i allafall och mindre bra för rutan. Barnflickan löste det hela med att ringa sin mamma i Estland, som ringde sin systerdotter på Åland, som ringde min man, som informerade mig, som ringde till försäkringsbolaget, som ringde till min man, som ringde till glasmästaren, som bytt ut glaset. Bustrollet mår bra och vi är en fönsterruta rikare, och en räkning fattigare.

Skotokig som jag är, har nätets skosidor rannsakats idag. Här kommer lite sccchnyyygga stövlar på Duoboots.com . Jag har väldigt mycket problem med att hitta stövlar som passar mina vader eftersom de försvunnit med allt springande efter småtroll. Här kan man dock beställa skor och samtidigt mäta vadernas mått för att få dem fixade perfekt till dig. Äkta läder dessutom, hatar syntetmaterial nämligen.