Vi har en ny överrenskommelse gubbtrollet och jag.. vi skall från och med nu inte vara på datorn före småtrollen somnat. Varför? Ja, nu har jag läst en hel bok igen.. igen säger jag .. som om det händer jämt.. jag har på resan lyckats plöja igenom en hel bok. Boken heter Medmänniskan.

Kan ni förstå! Jag har nu tänkt bli en bättre medmänniska och försöka ge varje människa som kommer i min väg ett leende.. *ler* .. ja, ja.. kanske jag inte lyckas i första taget men skall i allafall lära mig uppmärksamma folk. Nu undrar ni säkert om jag själv vet vad jag pratar om ? Vi undrar, ni undrar och alla undrar vad i tomtar jag nu med igen.

Hör här.. i den här boken medmänniskan läste jag en berättelse om en familj där föräldrarna var hemma mest helatiden men gav inte ett endaste dugg uppmärksamhet åt barnen. Föräldrarna arbetade, var snälla med barnen men de fick aldrig störa. Det här är väl sjukt! Barnen kände sig aldrig omtyckta för ingen ville umgås med dem.

De små liven som vi skaffat till vår värld för att en dag klara sig själv. Det gör barnen helt säkert, speciellt om man aldrig gett dem någon uppmärksamhet. De har ju då blivit tvugna att lära sig den tuffa vägen. . . men, vad fattas då? Jo, omtanke, kärlek och en känsla av att vara älskad av sina föräldrar.. det eller de som skall få en att känna trygghet, värme och bara så enkelt att vara omtyckt. Det här tror jag att vi många kanske funderat på många gånger. Just det, speciellt när vi dykt in i puberteten. Sedan följer den här barndomen med dig resten av ditt liv.... möjligtvis föräldrarnas outtalade drömmar om vad som förväntas av dig präglar en stor, jätte stor skåra i våra liv.

De flesta av oss har någonting i våran barndom som vi funderar extra mycket på. Jag har växt upp med en far som ansåg att jag var en lurjus som inte studerade vidare på universitet. Han hade rätt, men vet ni .. igentligen är detta mina egna funderingar.. jag vet inte om han någonsinn sade att jag var värdelös som inte studerade vidare. Jag tror att jag själv ansåg att jag inte skulle duga om jag inte blev högt utbildad som min egen pappa och mamma. Barndomen har gjort att jag helatiden sökt uppmärksamhet på jobbet... kanske just därför.. jag skall nog minsann visa pappsen min att jag kommer att bli någonting en vacker dag. Det kan bli svårt det där.. min pappa har varit begraven i flera år men jag vet att han vet att jag nu kämpar på varje dag för att göra ett bra jobb. Hallo! Vem sätter upp gränserna och milstolparna på vem som gör ett bra jobb? Jag tror att det är individen själv, alltså jag har kanske satt upp för stora krav på mig själv. Det här är ett kvinnoproblem tror jag.. och ett riktigt tarvligt problem. Vi skall räcka till överallt. Varför?

Jag är en slarvmaja här hemma, min barnflicka är en hejare på städning. Jag är en heltidsarbetande 5-barnsmamma och ibland även ett vrak, men älskar mitt jobb. Arbetar med att uppfostra en hel hög med småtroll samtidigt som jag ibland borde uppfostras själv.. och det härliga är ju att vi lär oss nya saker varje dag. Ungarna har olika par sockor och de går så bra sååå. Vad vill jag säga? Ja, helt enkelt och naket som... ingenting behöver vara perfekt! Lagom räcker rätt långt, bara vi är lyckliga!

Tyvärr kan barndomen sätta en prägel på hur du själv uppfostrar dina egna barn... och nu har jag bestämt mig att mina barn inte skall bli tvungen att känna att jag inte älskar dem. För jag älskar alla mina troll med hela mitt hjärta och det skall nu visas inte bara sägas. Puss!

 

Lambergsfrua

29 september 2009 12:25

Vad fint du skriver om vikten av att ge barnen (och varandra!) tid, att ge dem kärlek och omtanke, att lyssna på dem - och att verkligen SE dem.
Och NEJ! Ingen ska behöva känna krav på sig att vara perfekt - svårigheten är ju att inte själv ställa de kraven på sig.
Läste en så söt kommentar idag: Bry dig inte om dammet i vrårna - det är ju änglarnas tofflor ;)
Kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.com

 

Lowa

29 september 2009 13:48

tack, de är märkligt vad svårt det är att inte ställa för höga krav på sig själv och sina barn .. har alltså ngt stort att jobba med... (pust)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

IIP- investor in people fick Mariehamns stads barnomsorg för något år sedan. Undrar om den tjusiga stämpeln gäller 2012?   Mariehamns stads prioriteringar gällande barnomsorgen är troligtvis katastrofal. Överbevisa mig gärna, tack. Är det sunt at...

Åland är inte "safe" för våra barn mera!   Jag är en förälder till både små och stora. Jag är rädd, precis som du säkert också är. Alarmerande rapporter från Landskapsrevisorerna visar att polisen behöver mera resurser mot droger, fältarna vädjar...

På den här gatan i stan kan det hända lite vad som helst. Ja, just det ... som   Lillflingan har nu fullt upp med att rymma till sin kompis Ebba som bor något kvarter från oss. Själv är jag så gott som naken hemma när lilltjejen med bestämda steg...

Gustav har fått sig lite nya utekläder från Familia och måste säga att de verkar vara fantastiskt bra.   Lindberg barnkläder, jacka och byxa för 82,50. Ett svenskt märke. Detta funktionella skalplagg/set (jacka och byxa) är tillverkat i vårt v...

Har nu varit hemma i en vecka och haft "semester"... barnen har turvis spytt som sprutande dinosaurier... så ett antal lakan, kuddar, täcken, kläder, handukar, toalettstolar, händer, munnar, hårstrån, golv, tänder och gud vet vad har fått sig en bakt...