Gissa om vi myst med trollen idag! Pussat, pussat och kramats... de e så gött brukar mitt skånska skogstroll säga. Paris i all ära, men de slår inte våra mystroll. Nej, nej nej!

Vi är dock väldigt tacksamma för att vi fick möjligheten av våra kära vänner att få uppleva 4 dagars sömn, 4 dagars tid som kvinna & man och 4 dagar av värme. Vi tackar och bockar Anu & Glen, Monica & Hubbe, mommi och Aino som ställt upp och tagit hand om småtrollen. . . och självklart tackar vi er alla som givit denna underbara gåva till dessa utslitna troll.

En liten humoristisk sak var väl också att Trollmor inte förmådde sig att köpa en borste i modestaden Paris. Den billigaste jag hittade kostade 36 EUR och jag blev snålare än snålast.. sååå .. ni förstår väl att Skogstrollet fick stå ut med en oborstad trasselhårig modeprinsessa och vi klarade även det eländet galant sååå.. troligtvis klarar vi lite fler motgångar eller hur? (he,he)

Fantastiskt vilket jobb de haft med Truimfbågen och att man på 1800 talet lyckades skapa det här konstverket är väl otroligt. Idag får vi vara glada om vi lyckas överhuvudtaget skrapa ihop dessa ståtliga figurer och märkvärdiga konstverk.

Självklart traskade vi upp till toppen, och det kan tänkas att det inte ser högt ut.. men mjölksyran i benen gick inte att undvika. De övriga turisterna fick här se en spagettibent finska med högklackat och tomatrött ansikte.. ja, ja.. jag skall träna lite på de här med konditionen.. jag lovar!

Utsikten.. ja, bilar i oändlighet.. ja, inte vill jag köra bil i Paris.. det är ett som är säkert...

Skogstrollet blev väldigt imponerad av fransmännens miljonbilar medan jag själv tyckte den här var den häftigaste... är det för mycket begärt av Tomten?  Bara sååå cool!

Tyvärr upptäckte jag även att de hemlösas öde gick att beskåda även i denna storstad. Barnen som tigger längs gatorna berör mig speciellt som när ett 5 årigt barn ligger och sover på en gräslig madrass med sin pappa. Gulle vännen vad det skär i hjärtat att se de här små barnen. Ibland undrar jag varför livet är så orättvist? .. eller, så blir man grundlurad... vem bryr sig? Ingen 5 åring skall behöva ligga och sova hela dagarna på en gata. Så är det bara tycker jag! Trevligare att se på duvorna som samlades i flockar kring vissa av stadens marknadsplatser.

Vackra krusidull lyktor lyste längs gatorna!

... antikmarknaden besöktes naturligtvis av trollfamiljen medan de övriga turisterna trallade förbi längs Seine med turistbåtar.

Hösten hade börjat visa sin sida i Paris också men varmt var det ändå och vi njöt av den härliga sommarvärmen ... samtidigt ville vi inte missa de vackra byggnaderna ...

Byggnaden nedanför texten här.. är väl igentligen inte någonting att se.. men gillar att de har lite krusidull balkongräcken överallt. Helt annan känsla än våra träplankor som vi envisas att sätta upp.

Vi har en ny överrenskommelse gubbtrollet och jag.. vi skall från och med nu inte vara på datorn före småtrollen somnat. Varför? Ja, nu har jag läst en hel bok igen.. igen säger jag .. som om det händer jämt.. jag har på resan lyckats plöja igenom en hel bok. Boken heter Medmänniskan.

Kan ni förstå! Jag har nu tänkt bli en bättre medmänniska och försöka ge varje människa som kommer i min väg ett leende.. *ler* .. ja, ja.. kanske jag inte lyckas i första taget men skall i allafall lära mig uppmärksamma folk. Nu undrar ni säkert om jag själv vet vad jag pratar om ? Vi undrar, ni undrar och alla undrar vad i tomtar jag nu med igen.

Hör här.. i den här boken medmänniskan läste jag en berättelse om en familj där föräldrarna var hemma mest helatiden men gav inte ett endaste dugg uppmärksamhet åt barnen. Föräldrarna arbetade, var snälla med barnen men de fick aldrig störa. Det här är väl sjukt! Barnen kände sig aldrig omtyckta för ingen ville umgås med dem.

De små liven som vi skaffat till vår värld för att en dag klara sig själv. Det gör barnen helt säkert, speciellt om man aldrig gett dem någon uppmärksamhet. De har ju då blivit tvugna att lära sig den tuffa vägen. . . men, vad fattas då? Jo, omtanke, kärlek och en känsla av att vara älskad av sina föräldrar.. det eller de som skall få en att känna trygghet, värme och bara så enkelt att vara omtyckt. Det här tror jag att vi många kanske funderat på många gånger. Just det, speciellt när vi dykt in i puberteten. Sedan följer den här barndomen med dig resten av ditt liv.... möjligtvis föräldrarnas outtalade drömmar om vad som förväntas av dig präglar en stor, jätte stor skåra i våra liv.

De flesta av oss har någonting i våran barndom som vi funderar extra mycket på. Jag har växt upp med en far som ansåg att jag var en lurjus som inte studerade vidare på universitet. Han hade rätt, men vet ni .. igentligen är detta mina egna funderingar.. jag vet inte om han någonsinn sade att jag var värdelös som inte studerade vidare. Jag tror att jag själv ansåg att jag inte skulle duga om jag inte blev högt utbildad som min egen pappa och mamma. Barndomen har gjort att jag helatiden sökt uppmärksamhet på jobbet... kanske just därför.. jag skall nog minsann visa pappsen min att jag kommer att bli någonting en vacker dag. Det kan bli svårt det där.. min pappa har varit begraven i flera år men jag vet att han vet att jag nu kämpar på varje dag för att göra ett bra jobb. Hallo! Vem sätter upp gränserna och milstolparna på vem som gör ett bra jobb? Jag tror att det är individen själv, alltså jag har kanske satt upp för stora krav på mig själv. Det här är ett kvinnoproblem tror jag.. och ett riktigt tarvligt problem. Vi skall räcka till överallt. Varför?

Jag är en slarvmaja här hemma, min barnflicka är en hejare på städning. Jag är en heltidsarbetande 5-barnsmamma och ibland även ett vrak, men älskar mitt jobb. Arbetar med att uppfostra en hel hög med småtroll samtidigt som jag ibland borde uppfostras själv.. och det härliga är ju att vi lär oss nya saker varje dag. Ungarna har olika par sockor och de går så bra sååå. Vad vill jag säga? Ja, helt enkelt och naket som... ingenting behöver vara perfekt! Lagom räcker rätt långt, bara vi är lyckliga!

Tyvärr kan barndomen sätta en prägel på hur du själv uppfostrar dina egna barn... och nu har jag bestämt mig att mina barn inte skall bli tvungen att känna att jag inte älskar dem. För jag älskar alla mina troll med hela mitt hjärta och det skall nu visas inte bara sägas. Puss!