Så här kan det se ut.. ja, när storflingan och hennes kompis har spökat ut lillbrollan... och det här var så kul såå *ler*.. värre var det dock att försöka rengöra ansiktet från detta svarta läppstift. (ho,ho.. vilka busflingor jag har va)

Det här andra trollet höll sig undan men hittade en gurka som ...*slörp* man blir så sugen på sååå... varför inte testa lite granna!

Ligger en bra kontakt med sina barn endast på boendefrågan?

Ja siddu, det tycker inte jag.. jag hade själv en strålande varm och äkta kontakt med min mormor.. som  bodde i de finska skogarna! Jag träffade henne ca 4 veckor i året då mina föräldrar ansåg att den här fröken behövde förfriska sina språkkunskaper.

Jag tror fortfarande inte på systemet slängas hit och dit systemet när man har barn. Jag orkar nästan inte själv packa mig iväg till stugan flera gånger i året.. så jag fattar att inte barnen orkar flytta på sig på detta sätt. Barnen som inte vill såra sina föräldrar och fortfarande envisas att tära sig i bitar bara för att inte mamma eller pappa skall känna sig mindre älskade. Är det rättvist för barnen, de som vi vill att skall vara rättvist för föräldrarna?

Alltid finns det någon för älder som tycker att rättvisesystemet är bäst för barnen, men jag tillhör inte en av dem. Jag anser att barn skall ha ett hem, ett ställe att ha sina saker på och bara ett ställe som man måste anpassa sig till övriga regler och förordningar. Jag tror dessutom att barn som är i den pubertaliska åldern har nog jobbigt med sig själv och skall inte behöva fundera på mycket annat än tiden att hitta sig själv och vad de själv står för. Hur det än blir, var barnen än bor är det ju vi föräldrar som måste vara vuxna, släppa taget när vi måste för att låta barnet hitta sin egen väg för att må bra! Det är huvudsaken eller hur? Att barnen mår bra och är lyckliga filurer!

Världens bästa spökteater på Kastelholms slott!

Storflingan och jag for till Kastelholmsslott på teater igår! Spökteater, och den var fantastisk! Stämningen, atmosfären, utstyrseln och de knarrande ljuden. Ja, precis så där som man bara förväntar sig att det skall låta när en duns spöken traskar i slottet. Dansarna var enormt duktiga och koreografin var outstanding!

Far på den, men kom ihåg att ha bekväma skor och ta inte dit barn under 10 år.. för den är lite halvläskig faktiskt. Det här är också en superaktivitet att få umgås med de större barnen. Ja, då menar jag väl inte att man medvetet skall skrämma barn. . (he,he) .. men det gäller att hitta grejer som de störra barnen vill göra med sina föräldrar eller hur?

Nåja, vi hade alla möjliga intressanta spöksamtal på vägen hem ... ! Storflingan tyckte dock att det var för tyst i bilen och tittade flertalet bak i bilen för att se de övriga barnen. Jag tyckte det var så härligt att bara få ha lite "kvalitetstidsprat" med storflingan och hon tyckte det var märkligt att ingen ropade och avbröt i våra diskussioner. Mys, mys.. det här skall vi nog göra om eller hur gumman?

Ljuvligaste stranddagen i mitt liv, japp .. det var igår det! Igår fick vi med oss Storflingan och gubben min till stranden. Härligt! Gubben var nästan helt vit i ansiktet när Ludde visade alla sina trix i vattnet. Han ville inte se eländet när lilla vilden dök under vattnet, hoppade från bryggor och kastade sig själv lite hit och dit. (ha,ha) .. och så lillflingan förståss som var överlycklig.. ja för hon fick också simma.. och skulle hon själv få välja, ja då skulle hon nog simma fortfarande. Det verkar som om vi har en duns simfantaster i våran familj... men hör och häpnad.... jag hoppade också i... barnen ville att jag skulle göra bomben i från bryggan... men av hänsyn till de övriga badgästerna valde jag att snällt traska i havet... Ja, det förstår ni väl.. vattnet skulle ju annars försvunnit och en jättevåg hade självklart skapats när en jätte mamma hoppat i med all hast.

Frida och jag simmade ut till Gröna Uddens brygga och kan ni förstå... jag kom inte upp men vi hade en ljuvlig stund, storflingan och jag.. vi badade, pratade, skojade och vet ni .. det var riktigt varmt i vattnet. Det där skall vi göra flera gånger... bara simma tillsammans och ha skojigt. *ler*

.. man känner sig lite aggressiv av den där musiken. Lite taggad, frågan är taggad till vadå? (he,he)

Nicke har nu börjat sälja plåster som följer den kinesiologiska tankesättet. Jag är faktiskt imponerad eftersom Nicke fick detta när han hade en enorm smärta i sin skuldra...  Han blev då erbjuden att pröva på dessa plåster gjorda för att skapa jämn balans i kroppen. Smärtan och min gnälliga man försvann på några minuter... hur i himmelen kan det komma sig att detta faktiskt funkade? ... men det gjorde det.. och han är nu fast!

Elitidrottare runt om i Usa använder dessa plåster för att få mera energi, lindra smärta, sova bättre och sist men inte minst ... man skall gå ner av detta också. Kika här skall ni få se! Titta gärna på videon så förklarar de det bäst! Är ni intresserade kan ni kontakta min underbara gubbe.... och snart får ni välan se en trådsmal duracell mamma trallandes på stan.... eller hur?

Ps! Tröttnar du på musiken är det bara att stänga av eländet på högtalarknappen längst upp till vänster.

Vi kämpar vidare och trotsar alla sopor, gropar osv och var igår och hade en riktig mysstund med flertalet mammor.. Anni var där med lilla Albert och störtsköna finsktalande mysstollan Elli. Lilla madam som plötsligt insåg att hon minsann inte tänkte vara på stranden mera utan i vattnet.

Vi stod samlade på den lilla halvtarvliga bron vid Gröna Udden och plötsligt kommer lilla Elli rusande.. skuffar undan mig och säger 1, 2, 3 .. jag tror hon skall hoppa i plurret men tji fick jag... lilltjejen vänder hastigt på rumpan och rusar allt vad hon orkar tillbaka till stranden. Där står man ensam kvar och mäkta förvånad!

Anu fick hjälpa till att styra upp och organisera upp alla våra yrhönor, speciellt lilla Pärla som hade fullt upp med att nalla godheter ur de andra mammornas picknick väskor. Mums!

Tobias stackaren hamnade på att jaga vilden våran... de skall jag säga att inte är en lätt uppgift... om man inte gått ner alls efter den här sommaren så kommer jag aldrig att lyckas. Nix! Han, den vilde busungen rusar rakt ut i vattnet, dyker under .. och lyckas på ett eller annat sätt ta sig fram. Inte det minsta rädd och vill aldrig stiga upp ur vattnet... lovar, jag har mutat med allt! :) Pedagogisk, eller hur?

Anna och barnen var också där.. ho,ho .. stackars Anna hon har det tungt nu i värmen... men Anna.. det lönar sig att kämpa för det mest fantastiska *kram*

Solveig och Neo fick också äran att bjuda mig på kaffe .. ca så där när vi var på väg hem eftersom jag inte hade möjlighet att sitta ner en endaste sekund annars. Gissa om jag tackade "någon där uppe" för att de 2 minsta sist och slutligen somnade SAMTIDIGT?!