Nu är den här.. den nya kaninlyan.. japp, Nicke och jag lånade grannens släp för att fara iväg till Saltviks urskog och hämta en kaninbur. Vi fick denna och har lovat ge den vidare när vi inte vill ha den mera. Då är vi tillbaka till de urgamla ordspråket: Om man ger .. så får man!

2 våningar har kaninen nu att springa på.. vi får se om den gillar den här kojan. Vi tyckte väl inte att lyan var så vacker, men ack så praktisk för våran lurvige familjemedlem. Grannen Filip kom också över för att lura på fyndet.

Varför tuggar 5- åringar på jumpern?? Det är tydligen nu en period som gör att de här barnen tuggar på ärmen, den blir aldeles slemmigt våt.. (blääk). Vad skall man göra för att få dem att sluta? Spruta ärmen full med någon äcklig lukt.. men vem vill springa runt stinkandes? Ja, jag vet inte.. ändå verkar detta dilemma vara någonting som de flesta barn sysslar med. Är det de att det kliar i tänderna.. ???

Nu är det försent Skoggi... jag har nämligen slagit upp Ålandstidningens marknad... där fanns en borskänkes .. kaninbur! 2 vånings .. så den skall jag baxa in i bilen på något sätt ..för nu skall Niiinen få ett större bo. 

Jag tror ju på ödet ... och eftersom våran kaninbur håller på att fara i molekyler så tänkte jag ge bort den här stackars kaninen. Men, nu när jag slog upp mina ögonlock och fick för mig att läsa marknaden så insåg jag ... att jaha, ödet är med oss igen.. kaninen skall inte veck från gården utan nu skall vi gratis få oss en ny bur. Hoppas den inte är förskräcklig och äcklig... håller tummarna för Niiinens skull.

Vad irriterande när man är förkyld.. ögonen sprängs nästan och de kliar, svider och bara rinner tårvätska ner för kinderna. Snorar, nyser och fnyser.. fattas bara att barnen lyckas få den här hemska förkylningen... det sätter sig ju nästan alltid i öronen på de små. Tur är i allafall att inte gubben fått förkylningen.. ja, ni vet vilket helvete vi kvinnor har när när gubben är sjuk!

Morgonen här har börjat med humlejakt... ja, vi hade inte humle här hemma.. nix.. vi hade en humla, stor som en kråka.. ( i allafall i Luddes ögon). Alla barnen skrek, nästan jag med... men Elias kom till vår räddning och tog ut detta eländiga kryp.