Tessa

7 maj 2009 22:14

Själv tryckte jag in min deklaration i deras brevlåda på söndag kvällen 06.04 och den skulle varit inlämnad på fredagen. Varför inte göra det i tid? Det är ju inte så att man får ränta på att hålla på d lixom.

Lowa

7 maj 2009 22:27

Ja, rackarns.. jag skall nu försöka! Det är som om man tror att man skulle slippa göra eländet om man haaalar på det. :( Omoget! ja vet! :)

farmor

8 maj 2009 08:20

Käraste Lotta! Jag förstår att det är pekka som vi säger i Sverige att gå igenom deklarationen - trots att det var ett av mina arbeten på den Bokföringsbyrå jag arbetade på i Kalmar - för väldigt länge sedan - så tycker jag att bara utformningen av denna blankett visar så mycket förmynderi från Skatteverket att man mår dåligt. Intygandet på heder och samvete som det stod förr på blanketten gjorde ju inte saken bättre - och det lever ännu kvar. Man har en känsla av att de som granskar blanketten - sällan hjälper utan i stället stjälper - fel - men så känns det i alla fall. Så kära Lotta du har min fulla förståelse för en inlämninge - själv kollar jag våra omgående och sänder även telefonledes in underskriften omgående - då känner jag mig äntligen fri från denna jobbiga blankett.
Du skriver så fint om barn som inte får vara med på kalas. Absolut ska alla eller ingen bjudas. När Niclas var liten hade vi så förspänt att i dete radhus vi bodde var grannens flicka en klaskompis till Niclas. Så vi bjöd alltid hela klassen 25 st tror jag minst att det var och varierade med att en gång så fick barnen äta mat i vår gillestuga och så fick de vara inne hos Anneli och dansa - nästa gång tvärtom och det viktigaste - alla var med. Även Annette bjöd alla klasskamrater och trots att alla då var i vår gillestuga så gick det väldigt bra. Att uteslutas sätter spår i barnets själ för tid och evighet. Om sedan barn grälar och inte vill leka med någon kan man ju försöka tala dem tillrätta med att tänk om det var du hur känns det då? För nog måste barn få gräla lite med varandra - ha olika åsikt - och sedan bli sams igen - bara man inte gör varandra illa psykiskt och fysiskt så är de faktiskt bra på att själva lösa problemen.
Älskar din blogg Lotta. Läser den varje morgon och njuter. Ni alla mina kära är så långt borta från mig och jag skulle så gärna vilja hjälpa er med barnen vilket bara går de gånger jag är hos er - det tynger mig - att jag inte kan hjälpa till i er vardag. Men din blogg Lotta ger mig möjligheten att ändå få delta i er vardag.
Älskar dig, min son och alla underbara barnbarn jag är lycklig farmor till Kram.

Lowa

8 maj 2009 10:41

Tack Pammo.. de va fint skrivet :) !

Lambergsfrua

8 maj 2009 19:16

Varma goa farmor Mia - så underbart härligt
skrivet! Det gick rakt in i hjärtat och jag blev nästan tårögd.
Kramar,
Ing-Gun