Ser ni den.. årets första skogsbässe, punkki eller vad ni nu vill kalla den. Denna lurjus har nu bitit sig fast, dregglat lite där inne och suuuugit (massor) med blod. Här finns det rätt mycket av dessa förargliga borelia krypen.. men, men .. oftast är de ju inte infekterade, så inte någon idé att släppa sig nervös i onödan men självklart måste man väl inspektera trollen lite närmare så att man inte har stoooora svampiga skogsbässar ätandes i flera veckor.. blääk

.. kan man irritera sig på ouppfostrade barn.. ja, det kan i allafall jag! Det finns 2 saker som gör mig nästan skogstokig... det ena är när barn klagar på maten efter att de har skoooopat upp en hel tallrik full med käk  i stil med ... blääääääääää.. jag tycker inte om det här! (hormonpropparna stegrar tvärt och morrar ggrrrrrrrrrr)

För det första... lär era barn att man tar liiiiite först, för att smaka och om man inte gillar maten så behöver man inte säga det inför hela församlingen. Det är respektlöst mot den som har lagat maten och dessutom hask att kasta bort en heeel tallrik med käk. Nu säger inte jag det här för att jag själv inte är en guru på att laga mat, nix.. jag säger det för att jag gång på gång ser detta hända.

Jag kan heller inte tåla att man ligger på bordet, håller i skeden, gaffeln så att inte skaftet syns överhuvudtaget. Det ser hel töntigt ut tycker jag.. nu snackar jag inte om småbarn..för då är man ju överlycklig att de kan äta själv.

.. sedan ännu en sak som gör mig äcklad är när folk trottar in en heel stooor kanelbulle i käften på en gång. Kan man inte ta lite mindre bitar? I stället slafsas bullen in och så att man med nöd och näppe kan stänga munnen så bitar flyger ut lite hit och dit samtidigt som de pratar. Usch!

Ja, jag vet.. jag har blivit som pappa min. Han var en av de strängaste ledarna vid matbordet. Det var inte att säga emot den herremannen inte .. för då kom "krambamboli".. ja... vem eller vad nu det är .. de vet jag fortfarande inte! .. ingen annan heller misstänker jag.. men.. han funkade bra! Hela grannskapet gjorde som pappa min sa eftersom vi INTE hade någon lust med krambamboli.

Så här gulligt kan de se ut när lilla Kim är ute på trix runda... men vad gör mamma händer där mitt i allt? *ler*

.. men de struntar nog jag i säger Kim och fortsätter i raketfart frammåt. Dessutom förklarar lille herremannen åt mina barn hur viktigt det är att man har alla skydd i skick. Hjälm, handskydd och knäskydd.. det skall man ha. . så de så!

Dagens samtalsämne var allt från alkoholister, barnuppfostran och olika psykiska personlighets störningar och sååååå förståss fullt upp att se hur duktiga troll vi hade!

Sedan visade Camilla hurudana brillor man kan köpa på Select (eh, tror jag att de var)

.

Jag har just skrattat hjärtligt åt grannfrun min.. hon är ju för underbar. Naturligtvis även hon en nummer 18. .. som jag berättat tidigare så finns nummer 18 överallt i mitt liv. Märkligt, men så är de barrrra!

Grannfruns sista dag på jobbet ... (då måste man ju bjuda på bakverk, eller hur *ler* ) ..och förklarade eländet med att hon nu var tvungen att baka.. och då ville hon ha min hjälp (ögonen snurrar runt som pokermaskiner)! Vem i hela friden vill ha min hjälp till att baka? Gav frun tipset att hon skulle ringa till en annan grannfru och få receptet på en god kaka som jag själv bjöds på för någon dag sedan. Nåja, vi fick kvällsgäster och plötsligt kommer ett mess i stil med detta...

TACK FÖR HJÄLPEN med de 200 kakorna som jag var tvungen att baka... först tvingar du mig och baka och sedan står jag här ensam och gör de..

men.. halloo... skulle jag ha varit där så skulle du inte ha en smula kvar åt dina kolleger.. för den här grannfrun är inte dålig på att ääääta mumsiga bakverk!

Camilla lurade med mig till skate:ar parken i kväll med liiite barn i bagaget. Gustav, Erik, Hugo och Olivia ville alla komma med och göra trix med lilla Kim. Vansinnigt roligt hade de och väldigt imponerade av de superduktiga ungdomarna som trixade som bara den. Inte vet jag om de stackrarna var lika imponerade av våra söta troll som kanske mest for i vägen mest heeela tiden.

Nåja, nog om detta.. Elias ville dock inte komma med även fast han tjatat, och tjatat om detta länge.

Nix, han har haft en riktig otursdag! En sådan där gräsligare, gräsligast dag.. men det började skojigt.. killarna (en 4-5 stycken) for runt och cyklade och trixade lite, var lite balla men sååå... tappade Elias  kontrollen över cykeln och ramlade med huvudet före ner i backen. Dumma cykel! Dumma, dumma, dumma cykel! Tur, tur, tur att han hade en hjälm på sig! Han har nu skrapat en ordentlig bula på kinden och skrapsår på armar och ben. Tackar, tackar .. säger vi till den namnlöse herremannen som hjälpte Elias hem. Usch, det är så trist när barn slår sig! .. men nu mår han bra och tuttar sött.

Självklart undrar ni väl vad vilden hittat på idag! Busat.. (öh, tror ni?) .. morgonen var väl lite smått kaotisk när saltkaret hittades av den lilla charmknutten och ...... hälldes ut... rinnandes... runt i köket, vardagsrummet och sist men inte minst... i hallen. ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ... gissa om det var skoj, med en hånskrattande liten som sprang fort runt och blev jagad av en frustrerad härjande mamma? ... och sen.. när jag äntligen lyckades få tag på saltkaret.. ja, då springer herremannen till Gustav och söker tröst för mamma ä syyyyr! (han säger det bara för gulligt :) = ... dvs.. mammas ilska är som bortblåst på några sekunder och börjar städa upp kaoset....

.....

..... tills jag upptäcker att herremannen tagit sig till köket och är  i full fart med nya upptåg... som att hälla ut STARTPAKETET över heeela köksgolvet.

Grrr.. men så go, så go ändå! Gulle vännen, vilken buse!

Kyckling till middag, mumsigt värre... och Steve stampade in i kojan som en liten glad överraskning. Alltid trevligt med besök av Pärlas lilla gudfar... (när vi nu får de här dopet fixat.. börjar bli dags .. ja, veeet!)